Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillskref största förtjänsten af segem.
Man slogs till kl. 9 på aftonen i byn
och därvid blef general Espinasse
döds-skjuten, medan han bultade med fästet
af sin värja på persiennerna till ett af
300 tyrolerjägare försvaradt hus. Han
var en bland de många generaler, som
tjänat sig upp ur legionens leder.
Återkommen till Algeriet deltog
legionen i expeditionen till Marocko,
utsänd för att straffa sultanen för det
några marockanska stammar härjat på
provinsen Orans område. Få föllo för
kulorna. Men en farligare fiende,
koleran, beröfvade legionen en femtedel af
hennes effektiv.
UTAN ARBETE.
Skiss af HENNING BERGER.
ichiganavenyn låg nästan folktom.
Krithvita solfläckar och blå
skugg-lappar omväxlade likt gigantiska
schack-brädsrutor. Sjön, som skymtade
mellan den glesa strandplanteringen, sof
disigt lugn i den gassande
middagssolen. Under ett par af kopplade
järnvägsvagnar snarkade några
negerarbetare och på millionärhotellens
markis-skyddade balkonger midt emot, sökte
dåsiga gäster en stunds siesta efter
luncheon.
En man stapplade fram från Monroe
Street. Han dröjde ett ögonblick vid
skuggkanten, som Chicagoklubbens
palats sparsamt skänkte den blänkande,
ångande asfaltboulevarden, liksom
tvekade han att begifva sig ut i det
bländande solskenet. Hans kläder voro
trasiga och fläckiga och sutto illa som
om de icke varit hans eller han magrat
ifrån det ursprungliga måttet. De
dammiga skorna saknade klackar, den
solkiga hatten band, och linnet var
smutsigt, halsduken flottig. På armen bar
han en korg och i handen en grof käpp.
Som han nu stod i den blå skuggan
vid randen af det gyllne solskenet
var han en präktig bild af den
hjälplöse utvandraren i det hjärtlösa, ego-
istiska öfverflödslandet. För en
reflekterande betraktare blef han en gripande
illustration med en omedveten, kanske
oförtjänt, tragik öfver sig, en sorts
personifikation af samhällsorättvisans offer.
Ty det bleka anletet visade inga spår
af tygellösa passioners härjningar, och
blicken, ehuru tillfälligt stel och hopp
lös, var en tänkande och intelligent
individs. Urspårad 1 sade den förtviflade
blicken, den krökta ryggen, de trasiga
kläderna. Urspårad! sade den vackra
profilen, de fina händerna, den flottiga
sidenhalsduken.
Mannen öfvervann slutligen sin
tvekan och gick snedt öfver den
solbelysta boulevardytan fram till
Konst-muséet. Han stannade på nedersta
trappsteget i skuggan af det väldiga
bronslejonet och stödde sig trött mot
kandelaberns granitsockel. Korgen hade
han ställt framför sig och aftagit locket.
I korgen låg huller om buller ett tjog
små billiga statyetter af amiral Dewey,
hvilka för fjorton dagar sedan varit på
modet och sålts i massa, men nu
redan hunnit efterträdas af någon ny
nycksak för dagen.
Mannen stod så stilla som hade han
tillhört den gjutna gruppen ofvanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
