Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fladdra. I ett höm stod ett bord,
rikligt besatt med matvaror —
smörgåsar, en stor oxstek och grönsaker.
En neger passade upp och lade på
små tallrikar hvad som begärdes. En
grupp män, dåligt klädda och med de
arbetslöses sökande, osäkra, halft rädda
blickar, slukade här matbitarna med
förtviflans hastighet som hade det gällt
ett vad. En ung man med ännu
snygga kläder, men med de i Amerika
omisskännliga tecknen till börjande
existensdekadens hos sig, smutsigt linne,
dåliga skor och orakadt ansikte,
försökte se likgiltig ut. Han åt sakta
som om han varit mätt och blott velat
smaka på en bit till sitt öl. Han hade
tydligen stått där länge, ty negern
låtsades ej mer märka hans ånyo
framsträckta tallrik.
För honom, som kom från
Konst-muséets trappa, funnos emellertid ej
mer några anseendesbetänkligheter. Han
ställde korgen vid väggen, och ryckande
till sig en tallrik hade han i ett
ögonblick fyllt den med mat. Därpå gick
han öfver till disken och slängde fram
sin nickelslant.
Människor kommo och gingo.
Murare, järnarbetare, kuskar och poliser.
Kontorister, börsmän, grosshandlare och
fabriksägare. Ibland intressanta typer
— artister, skådespelare, jockeyer,
professionelle kortspelare och vagabonden
af obestämbar typ. Snart sagdt alla
nationer voro representerade som
kunder under loppet af en halftimme. Men
inga negrer.
En man i grå bicyklekostym tog upp
en Deweystatyett och tittade på den.
Därpå räckte han den till kyparen
bakom disken med fråga hvarför han
ej var patriotisk och prydde sin usla
krog med den afgudade sjöhjältens
bild. Kanske ägam var spanjor — eh?
Uppassaren underlät att svara och
fortsatte sin brådskande utskänkning.
Amerikanaren i bicykelkostym,
hvilken troligen var gammal, god kund
och tydligen fått ett glas för mycket,
slog nu med en hisklig ed knytnäfven
i disken så glasen hoppade och
frågade om man ej hört hans fråga?
De närmast stående fnissade och
tittade på kyparen. Denne, som ej ville
visa sig tvär mot en kund, och
dessutom väl visste, att i händelse af
något gräl, hopen skulle taga kundens
parti, skrattade godmodigt och kastade
en dollar på disken. Gif mig fem!
— sade han.
Gatuförsäljaren stirrade på
bicycle-mannen. Han såg hur denne plockade
upp fem statyetter ur korgen och hur
kyparen dekorerade sin glashylla med
de små gipsbilderna. Han såg vidare
hur den oförbrännelige patrioten köpte
fem byster själf och därefter på några
ögonblick slutsålde resten af lagret
bland de kringstående. Och slutligen
öfverräckte han gapskrattande fyra
silf-verdollars till den häpne agenten.
När denne lämnade lokalen,
grubblade han öfver en sak. Hur hade denne
halffulle amerikan kunnat på fem
minuter göra hvad han ej uträttat på en
half dag? Äfven om man fråndrog
fakta i hans favör, såsom bekantskap
med kyparen, det flytande
engelsktalan-det, o. s. v. kvarstod dock alltid det
djärfva i handlingen. Och på en gång
stod det klart för den arbetslöse
utvandraren, att hvad som fattades
honom och tusentals likar, var hvad
ame-rikaname värderade högst hos en man
och i slangspråk benämnde cheek.
Den hänsynslösa, bara-gå-på-djärf heten,
som vet af inga hinder,
själfbevarelse-egoismen, som respekterar ingens
känslor utom egna, det nya århundradets
älsklingspolitik sammanfattadt i det
enda ordet jag! Och han förstod
vidare att han aldrig skulle kunna lära
sig fullkomligt denna sköna sats, man
är sig själf närmast. Men att ha fyra
stora tunga dollars i fickan var mycket
skönt — vädret var bestämdt inte så
varmt längre. Och hans stora fel, den
sangviniska naturen, tog ut sin rätt.
När allt kom omkring var kanske icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
