- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
502

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amerika så galet i alla fall? Hvem
vet, redan i morgon kunde han ha en
bra plats. Och sedan blef det alltid
någon råd.

Han såg på det solbelysta, hvita
Konstmuséet med marmortrappan,
flyglad af de två väldiga bronslejonen.
Han tyckte de viftade på svansen åt
honom. De tre grekiska gudarna i
sina nischer öfver den doriska
pelarin-gången nickade leende en uppmuntran.
Ty icke kunde det väl vara ett
medömkans löje? Och bakom muséet låg
sjön solig och blå och
glitterglän-sande.

Men till vänster var Madison Street.

Där låg ännu den stupade arbetshästen
med uppsvälld buk och myriader
flugor öfver sig. Det värkade obehagligt.
Han slängde bort sin tomma korg och
gick in på närmaste bierhalle för att
få ännu ett glas öl. I morgon skulle
nog arbete erhållas! Han var ju ej
rädd att ta i med hvad som hälst.

En rusig människas plötsliga nyck
att spela välgörare på sitt eget mata
dorsätt, omgestaltades i hans fantasi
till en karaktäristik öfver amerikaname:
de voro hjälpsamma. Och han — som
många andra — glömde för
ögonblicket att han befann sig i egoismens
land i hänsynslöshetens tidehvarf.

INVOCATION.

Gångne andar af min stolta faderssläkt,

Starke män i kåpa eller kyllerdräkt,
fast sänkta långese’n i signad jord,

I lyssnen ännu till min manings ord
och träden stundom tyst mig nära.

Lefven alltid i min anings världar så!

Eder hälsning skall jag städse väl förstå.

I tunga timmar skänken I mig kraft
att åter gripa trygg om vapenskaft
och fäkta från min borg med ära.

Ock med mig I delen lyckans segerdag,
när jag rider resan hem från vunnet slag.

Då lyftes första bägarn af Er son
för Eder, skuggor, där I höge stån
i salen främst, I gångne kära! —

Ingemar Finne von Melsted.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free