- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
506

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

reste mig upp, bugade mig till golfvet,
nämnde mitt namn med åtföljande titel:
litteratör, och frågade, om hon hade
mycket brådtom nu för tiden, ty jag
hade enkom rest hit för att tala med
henne på svenska folkets vägnar.

Tiden hennes var, svarade hon,
förstås starkt upptagen, ty hon skulle
under samma sommar sjunga fyra kvällar i
veckan på Alléenlund, en på Sölyst samt
hvaije lördagsskväll i Helsingör, men
nog kunde hon nu egna en stund åt
en ung älskvärd landsman.

I husmamsellens romaner hade jag
gjort bekantskap med diverse utländska
teaterdamer, så jag visste hur sådant
folk borde behandlas, och efter att en
stund ha underkastat min sköna
lands-maninna en regelrätt interview, hade
hon på det älskvärdaste sätt gifvit mig
sitt löfte att komma och inviga den
nya teatern.

I den mäst upphöjda sinnesstämning
föreslog jag henne då, att vi skulle gå
ut och äta middag — sådant förekom
nästan alltid i de antydda skildringarne
— men divan förtrodde mig nu, att
en försumlig sömmerska ej hade
afle-vererat hennes promenaddräkt, hvadan
hon nödgats ikläda sig en af sina
prinsessekostymer, men hon ville dock
ej göra en landsman bedröfvad genom
ett rent afslag; en flaska svensk punsch
och några bakelser här hemma fick
jag gärna lof att bjuda på; hon skulle
ringa på sin värdinna, som kunde
hämta varorna.

Dessa anlände i en handvändning;
värdinnan presenterade mig räkningen,
hvilken jag betalade med en min å la
Apollo de Belvedere, en handling,
som jag dessutom illustrerade genom
att ur mina fickor framplocka de sex
betydligt mognade apelsinerna.
Stämningen vardt glad, och vid det tredje
punschglaset drack jag duskål med den
stora konstnärinnan, och hon skänkte
mig därtill en biljätt till aftonens
föreställning, då hon skulle uppträda som
solens prästinna.

Något berusad af punschen, men
ännn mera af kärlek och berättigad
stolthet, tog jag in i närmaste lokal
med skylt: »hotell* för att nedskrifva
min första tidningsartikel, och denna
blef hållen i en stil, som måste väcka
både uppmärksamhet och odeladt
bifall. Jag önskade blott, att jag hade
någon att uppläsa snillefostret för.

Knappt var denna önskan född, förrän
min forne skolkamrat, Josef, träder in,
naturligtvis sänd af mitt benägna öde.
Han såg öfverlägsen ut med sin
studentmössa, föregaf sig vara turist, och,
för att mota honom, omnämnde jag
flyktigt, att jag haft en interview med
vår stora svenska sångerska samt just
för tidningen »Fyren» afslutat min
skildring af denna intressanta
tilldragelse.

»Å, får jag läsa den?» utbrast Josef
ytterst välvilligt ett par gånger. »Mycket
bra!» berömde han, »men du har ej
nedskrifvit damens namn. Detta bör
stå här i rubriken efter orden: En
interview. *

»Naturligtvis, var snäll och skrif detl»
svarade jag, som ej var människa till
att minnas divans efternamn.

Josef efterkom min önskan, medan
jag skref utanskriften till »Fyrens»
redaktion, hvarefter jag skyndade att
söka upp ett postkontor och aflemna
det digra brefvet, sedan jag stämt möte
med Josef på Nörrebros teater.

Det hade varit min afsikt, att dår
tillintetgöra min snobbige f. d. kamrat
genom att inför hans blickar hylla min
förtjusande dusyster med en väldig
blomsterkvast, köpt af en amagerkone
på Amagertorv. Men till min
bestörtning framträdde solens prästinna i en
kostym, endast bestående af tre från
halsen nedhängande band samt en
förgylld plåt på bröstet — trikåema hade
jag ej förstånd på att medräkna,
hvadan jag hvarken gaf henne något
igen-känningstecken eller omnämnde för
Josef, att hon själf inbjudit mig till
att beskåda henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free