- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
512

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar sådana, undantagandes ett par
ör-ringar, som hon fått af sin mor, och
som hon lofvat att bära. De
föreställde ett par kastanjeknoppar, och
jag har klart för mig, att hennes mor
visste, att ingen ung man, som satte
något värde på sin syn, skulle våga
sig mycket nära en flicka, som
försvarades af detta slags örringar. Miss
Marsh brukade säga, att andra
människor kunde bära, hvad de ansågo rätt,
men hon ansåg det oförenligt med sitt
heliga kall att bära några juveler med

undantag af örringarna, som hennes
fromma moder gifvit henne.

Den bästa framgången hos henne
hade otvifvelaktigt sparbankskassören
och en ung jurist. Icke som om
någondera af dem rönte någon värklig
uppmuntran af miss Marsh, men hon
föredrog dem obestridligen framför det
öfriga »fältet» och stod på, hvad man
för visso var berättigad att säga, god
fot med bägge två. Af dessa båda
var kassören utan jämförelse den mest
uppmärksamme. Han var beredd att
göra hvad som hälst, hvarigenom han
kunde ha utsikt att vinna spelet. Han

ville till och med öfvertaga en klass i
söndagsskolan, men
sparbanksdirektö-rerna förbjödo det. De sade nämligen,
att det skulle rubba allmänhetens
förtroende till banken och skulle mycket
säkert framkalla en rusning, som banken
måhända inte skulle kunna mota. De
medgåfvo emellertid, att han fick bli
president vid det nya
nykterhetssäll-skapet, som Rev. miss Marsh hade
grundat, enär presidenten hade rätt
att köpa in viner och spiritnosa för
att låta analysera dem och därigenom
ådagalägga deras giftighet. Som
kassören erbjöd bankdirektörerna
att få fylla sina källare till
engrospriser, så gjorde både han och
direktörerna en god affär.

»Den andre unge mannen,
juristen, var ett helt annat slags
person. Han hörde till dem, som
börja sin kur för en flicka genom
att klubba ned henne. Jag menar
inte, att han i värkligheten
någonsin klubbade ,ned ett fruntimmer,
men hans sätt mot kvinnor var en
öfverlägsen varelses i stället för
slaf-vens, och jag anser mig pliktig
säga, att kvinnor i allmänhet synas
tycka om detta. Han var inte
någon vacker karl, som kassören,
men han hade ett stort gult skägg,
hvilket hvaije flicka med känsla
skulle ha ansett värdt dubbelt
så mycket som rivalens
slätrakade haka. Han försökte aldrig att
vinna inträde i söndagsskolan eller i
nykterhetssällskapet, ej heller att göra
någonting för att vinna predikantens
ynnest, men han brukade då och då
ge henne goda råd och att säga henne,
att det eller det af hvad hon gjorde
var ett misstag. Han drog till och
med icke i betänkande att säga henne,
att hon icke hade i predikstolen att
beställa, utan gjorde klokare i att taga
plats som guvernant eller som
konst-beriderska, och sålunda följa naturens
bestämmelse.

»Jag brukade ge akt på paret ganska

HON VILLE ICKE HÖRA PA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free