Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________i
ALEXANDER I AF SERBIEN.
ihåg, att då I möten fienden, pardon icke
får gifvas åt någon, att I icke skolen göra
några fångar. Använden edra vapen på
sådant sätt, att på tusen år ingen kines
ens vågar snegla åt en tysk. Öppna en
gång för alla väg åt civilisationen.» Sannt
är visserligen, att kinesens sätt att föra
krig icke förutsätter skonsamhet, men då
en europeisk nation följer detta exempel,
borde den dock besinna, att den med
detsamma sänker sig till samma nivå, som
hos mongolen väcker sådan afsky, och att
hämnd icke är detsamma som straff; allra
minst om de oskyldiga få lida för den
skyldige.
Emellertid saknas icke
an-Håndelserna ledning till den tron, att den
i Kina. tyske käjsarens ord icke skola
komma att tillämpas i hela den
mening de synas innebära. Lyckligtvis
synas händelsernas gång i Kina under den
förflutna månaden ha tagit en lugnare
Vändning för europeerna. De förbundna
europeiska trupperna ha icke allenast satt sig
i full besittning af Tientsin, utan äfven
uppnått Peking, som intagits och där de
visserligen funnit de europeiska legatio-
och höll en af sina inspirerade
utgju-telser, för denna improviserade
vältalighet, som förde talaren vida
längre än han själf tänkt. Hade thc
Prince-Consort fått upplefva käjsar
Wilhelm II:s tronbestigning, skulle
han med all säkerhet kännt sig
dubbelt illa till mods innan han hunnit
vänja sig vid den nya
Hohenzollem-ska vältalighet, med hvilken Fredrik
Wilhelm IV:s brorsons son skapat
en hel käjserlig litteratur, en bland
ning af romantisk hänförelse, brokig
bildprakt och mystiska utgjutelser,
öfver hvilken en kastiliansk stolthet
och stundom också värklig poesi
sprida sitt skimmer. I det
afskedstal den tyske käjsaren i Bremerhaven
höll till de till Kina afgående
trupperna, anslog han emellertid en ton,
som på ett förunderligt sätt skorrade
mot det upphöjda lof öfver
kristendomen, hvarmed talet började. Dess
fortsättning råkade nämligen bli eller
syntes åtminstone bli allt utom
kristlig, den tycktes till och med råka i
strid med de kraf, en human
civilisation numer uppställer på ett af
världens förnämsta kulturfolk. »I
måsten icke allenast hämnas vår
ministers, utan också många tyskars
och europeers död», sade den
käj-serlige talaren, och tillade: »Kommen
DROTTNING DRAGA AF SERBIEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
