Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den positiva delen af det system, for
hvilket han röjt grund, och i hans sista
skrifter förrådde sig redan tydligt ett
förmörkadt förnuft,
»förstämdt och vidrigt som ett sprucket
klockspel >.
»Det finnes mången, som kastade
bort sitt sista värde, då han kastade
bort sin tjänstbarhet.» »Det är icke
faran för den ädle, att han blir en
god människa, utan att han blir en
fräck, en hånande. — En gång tänkte
de bli hjältar, nu äro de vällustingar.
Men vid min kärlek och mitt hopp
besvär jag dig: kasta icke bort hjälten
i din själ.» — »Den befalles, som icke
själf kan lyda!» »Våra lustar äro de
ögon, med hvilka vi se våra dygder.»
Dessa och liknande uttalanden angifva
den disciplin Nietzsche fordrar af sina
adepter. »Viljan till makt »uppställes
därpå såsom den ledande principen i en
lära, för hvilken »hälsa» och »kraft» äro
de högsta idealen. För deras
förvärkligan-de måste allt vika, liksom allt, som
mot-värkar medlet att nå dem, nämligen
»viljan till makt», och för den skull måste
också kristendomens lära om försakelse
och undergifvet tålamod vara en
irrlära och den moral, som bjuder att
älska nästan och hysa medlidande, vara
en moral för de svaga. I dessa
tankar inspinner sig Nietzsche allt tätare
och tätare, detta tema behandlar han
med en outtömlig rikedom på
melodiska variationer, ända till dess han i
sin »Zarathustra» uppställer den
ideella kraftmänniskan, »öfvermänniskan»,
såsom han kallar henne, med hennes
härskaremoral, den ursprungliga, i sig
själf fulländade, afslutna
personligheten, naturmänniskans nakna skönhet
och hälsa, de gamle germanernas
»praktfulla blonda bestie», och med djärft
förakt för den historiska sanningen
berusar sig i renässansens typer, hvilka
han omgestaltar till idealbilder af allt
stort, starkt, sundt, fritt och skönt, njuter
af en Napoleons makt, pomp och
strålande glans, medan han med flit förbiser
alla låga, usla och fula drag, och
slutligen faute de tnieux pekar på furst
Bis-marck, såsom samtidens typ. Därmed
anser han sig ha uppställt nya
moraliska värden, men märker icke, att
han endast uppställt ästetiska, hvilka
han insmugglat i de förras ställe. Det
torde emellertid icke falla någon
människa in att vilja förneka den ästetiska
skönheten hos det majestätiska lejonet
eller den smidiga pantern, hos en
öf-verväldigande naturkraft, såsom en
väldig eldsvåda eller hafvet i storm. Men
därvid tänker ingen på moral, och
betecknande för Nietzsche är just, att
han satt blotta skådespelet såsom
sådant i förbindelse med moralen. I
denna nya sammanställning af urgamla,
parallella värden, som aldrig skola
sammanträffa, ligger också till en god del
det öfvarraskande och förföriska i hans
åsikter. *
På samma sätt förfar Nietzsche äfven
i andra fall. Nietzsche förkunnar
»makten». Men hvari består då maktens
retelse? I att kunna, i att kunna skapa
och kunna förstöra. Detta kan alltid
den store konstnären, ty »konst är att
kunna». Eröfrarens maktkänsla, då
han befaller öfver folk och riken, har
samma ursprung som skaldens
maktkänsla, då han skapar gestalter och
stämningar, och bådas tillfredsställelse
ligger i medvetandet om deras makt
att omsätta deras fantasis ingifvelser i
värklighet, göra dem till medvetenhet,
kunna »skapa värden». »Sträfvar då
jag efter lycka?» frågar Zarathustra.
»Jag sträfvar efter mina värk». På
detta sätt ser Nietzsche äfven i
filosofen den skapande anden, hvars
uppgift det är att »skaffa värden». »De
egentliga filosoferna äro härskare och
lagstiftare, de säga: så skall det vara!...
Deras kunskap är skapa, deras
skapande är lagstifttning, deras vilja till
sanning är — vilja till makt.» På
detta sätt bli Nietzsches satser
konstnärliga ingifvelser, hvilka därpå med
tillhjälp af logikens och vetenskapens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
