Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den platsen för nära. Rubezahl
lämnar ej godvilligt ens en klase vildbär
ifrån sig. Rubezahl härskar öfver
bergens vindar och dimmor. Det är han,
som pryder klyftornas botten med friskt
gräs, som låter safter flöda ur den
hårda klippan, så att skogen blomstrar
härligt — begär blott icke att skåda
honom själf, den gamle berganden.
Skåda hans värld och verk och gläd
dig öfver dess skönhet.
Aftonvinden är bitande kall på
höjderna. Skynda in i den ståtliga
byggnaden, die Schneegrubenbaudey
bergshotellet, en af dessa 1,035 »Bauder»
som finnas på en areal af 540
kvadratkilometer. Det låter som en saga;
men mer än 100,000 turister söka här
i bergen hvarje sommar tak öfver
huf-vudet.
Det är ett präktigt tak, du finner
här, och en munter stund i den stora
matsalen med flammande bra&a och
långa bord med hvita dukar och friska
fjällblommor. Här går i hundra
variationer sagan om Rubezahl och hans
bedrifter laget rundt; och här ljuder
den gamla Schlesiska musiken, som är
hemfast just uppe i baudema. Skada!
Harpan, skalmejan och »hellahomet»
få alltför ofta vika för dragharmonikan
och positivet!
Bättre då att se på dansen och höra
visan sjungas:
De Karms ibs gekumma,
De Arnt’ ihs verbei,
Der Poss thut schunt brumma,
De Geige stimmt ei —
Klanetta, Trumpeta —
De Muhsik is ganz,
De Hörner, de Flöta
De spielen zum Tanz — — —
Mycken saknad skall du känna den
dag, du lämnar det fridfulla, vänliga
Hermsdorf. Med tårade ögon trycker
du hans hand, den präktige läkarens,
som med så stor framgång uppbjudit
all sin förmåga att återskänka dig
hälsan. Det svider i hjärtat att säga
farväl till din kära »Schwester Margaret»,
som med händerna fulla af blommor
springer upp i vagnen för att gifva
dig än en afskedshälsning.
Du vinkar åt byn, åt Hotell Tietze
med de 1,000 middagsgästerna, du
kastar en afskédsblick till borgen Kynast
där ofvan bokskogen, och du
instämmer med Schlesierskalden:
Und wärsch wu andersch ooch noch su schien,
So koan doch nischt ti b er de Schl&sing gieho.
GAMLA.
Skiss af BRONISLAWA.
TJn gammal gumma, ful, krokig, med
några smutsgrå hårtestar öfver en
rynkig panna, lufsar sakta med ojämna
steg ut ur skogen och in på byvägen.
På ryggen bär hon en knippa ris, som
hon »stulit» därinne. Ett par skator
flaxa skrattande öfver vägen, gumman
spottar tre gånger efter dem, så
fortsätter hon igen, slasar framåt i sina
stora skor och sin tjocka lappade kofta;
framåt mot sin låga grå koja i skogs-
backen, där riset skall bli en bra
brasa.
Men då kommer där någon på
af-stånd. Gumman ser illa, endast en
mörk, aflång prick ser hon, men det
är någon, det förstår hon, och så vill
hon sätta öfver diket och gömma sig
bakom buskarna tills karlen gått förbi,
ty inte går det an att gå i andras skog
och stjäla ris, fast det är så hiskeligt
kallt i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
