Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är att göra? Generalen sänder
bud till klostret i staden.
Man klappar på porten, men
mun-karne vägra att öppna; de ha
barri-kaderat sig. Generalens egenkärlek är
satt på prof, mässan måste läsas.
Likväl skulle han nödgats afstå från sin
idé, då ingen präst stod att uppleta,
om icke i samma ögonblick den vid
kyrkans portar placerade skyltvakten
närmat sig, gjort ställning och skyldrat
gevär.
»Min general, om Ni icke finner
någon präst, så kan jag läsa mässan.
Jag vet hur det går till.»
»Du?»
»Ja, jag», svarar legionären.
»Innan jag blef militär, var jag biskop.»
Generalen, icke utan skäl öfverraskad,
tvekade. Men besluten att framfor allt
hålla sitt ord, sade han slutligen:
»nåväl, låt gå.»
Legionären gaf sitt gevär åt en
kamrat, klädde sig i full ornat i
sakristian, och biträdd af en löjtnant,
som tjänade honom som korgosse,
förrättade han mässan med fullkomlig
värdighet. Efter dess slut sporde han
generalen, om han borde hålla en
predikan.
Därifrån fritog honom emellertid
general Castagny.
Effekten lär icke ha uteblifvit.
In-vånarne, som sågo, att fransmännen
voro goda katoliker och gingo i
mässan, blefvo mera tillgängliga. Och den
forne biskopen fick militärmedaljen.
Utan att vilja ikläda mig något
ansvar för sanningsenligheten af denna
episod, har jag velat återge den,
emedan berättelsen är rätt karaktäristisk
och mindre osannolik, än mycket i
legionen som jag med egna ögon
iakttagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
