Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte gudomliga? Skall du inte prisa
mig? Nå, svara hund!» Poeten
våndades och svarade: »Ack, herre, skicka
mig tillbaka till stenblrotten!» — Bryta
sten var lättare än att berömma Neros
verser. Därför föreslår jag, att Paris håller
ett loftal öfver Neros konstiga diktkonst.
Nero (skrattar). Nej, det straffet
vore alltför mildt. Det blir hans död,
hur han än vänder sig.
Paris. Jag ber dig ej om nåd.
Valer ia (Kastar sig på knä för
käj-saren.) O, cæsar 1 Hur ofta
förvär-kade inte mannens stolthet nåden från
en käjsares läppar. Men jag vill vädja
till din mildhet. Låt dig prisas af din
barmhärtighet! Spara min makes lifl
Nero. Du är ju inte ens ung och
fager längre, kvinna, och ändå tror
du, att din bön kan verka.
Lydia (knäfaller). Jag kysser din
mantel. Skona min fader för min skull!
Tag min ungdom, sug mig ut som en
orange, släck min oskulds morgonrodnad
— döda mig, men låt min fader lefva!
Paris. Ditt offer är för stort.
Lydia. Hör våra böner!
Nero. Nej, vid Soractes’ snö! Så
kallt som den är mitt beslut.
Kvinnor, stigen uppl (De göra så.) Han
har kallat mig modermördare, han har
dragit sin dolk mot mig. Finns något
straff, nog gräsligt åt en sådan brottsling?
Tigellinus. Du har rätt, som alltid.
Nero (till Paris). Du fruktar inte
Hades’ mörker. Nåväl, du skall falla,
midt framför mig, så att jag kan
studera din plastik i dödsögonblicket.
Vatinius. För nästa roll, du spelar
på teatern.
Nero. Jag skulle tro, att det är en
studie, som duger. Jag har ofta sett
dig dö på scenen, men du hade alltid
mask. Nu vill jag se den smärta, som
afmålar sig i ditt ansikte, när du dör
i värkligheten.
Paris. Du leker med mig i det sista.
Nero. Låt dolken tala, Tigellinus!
Du får äran att döda romerska folkets
älskling.
Tigellinus (tar dolken från golfvet).
Fall, lögnare, för ditt eget vapen! Blif
ett vittne om käjsarens sanningskärlek!
Gånge det så en hvar, som sagt hvad
du har sagt!
Paris (omfamnar Valeria och Lydia).
Hustru! Dotter! Sörjen inte öfver mig,
men öfver honom, som bringar eder
denna sorg! — Ve, Nero, min skugga
skall förfölja dig. Fåfängt skall du
söka Lethes vatten. Aldrig, aldrig skall
din mun fuktas af glömskans dryck.
Du skall ropa på välsignelse, men af
gudar och människor bli förbannad!
Tigellinus. Tig! (Sticker honom).
Paris (faller). Mitt blod skall ropa:
Hämnens, romare! . . (Döende).
Aisky-los kommer mig till möte på en solig
väg . . . Han räcker mig sin hand . . .
och hälsar mig.. . välkommen . . . (Dör).
(Kvinnorna nedsjunka vid liket.)
Tigellinus (kastar dolken). Nu,
cæsar, är du hämnad!
Nero (böjer sig ned öfver liket,
hviskar:) Se, hvilken ro lägrar sig kring
hans panna, hvilken sällhet strålar ur
hans anletsdrag. Hur skön han är i
döden! Blir man då så skön, vill jag
genast dö.
Vatinius. Där ligger dolken. Får
jag stå till tjänst?
Tigellinus. Vid Helios, du skall lefva!
Nero (som förut). Ingen smärta!
Han ler. Han är lycklig. Hur kan
det komma sig? Förklara, Vatinius!
Vatinius (betydelsefullt). Hans
samvete var rent.
Nero (stampar i golfvet). Fördömda
narr!
Vatinius. Jag tror, att du blef nykter.
Nero. Jag vill inte se hans lik.
Bort härifrån! Blir jag då aldrig fri
från blod och tårar? Till hofs, till
hofs! Låt oss fortsätta orgien! (Går,
med svit.)
Ridå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
