Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var omöjligt att få hunden ut
ur rummet, så länge behandlingen
pågick, hvilken han följde med den största
oro och intresse. Han lade i dagen
otvetydiga tecken till glädje, då han
såg, att hans båda matmödrar voro
räddade.
En framstående naturfoskare berättar
följande om en anka.
En ung dam satt i ett rum som
vette åt gården, där höns, ankor och
gäss roade sig.
En anka kom in till henne, fattade
med näbben i kanten på hennes
kläd-ning och drog häftigt i denna. Först
stötte hon bort ankan, men denna drog
envist i kjolen. Då började den unga
damen tänka på meningen med denna
ovanliga pantomim och tyckte sig för-
stå, att ankan ville föra henne bort.
Hon reste sig och skyndade med
ankan. Allt mera förvånad följde hon
med till en darom, där hon fick se en
anka, som hade fastnat med hufvudet
i dammluckan. Hori skyndade att
befria det arma djuret och återgaf henne
åt kamraten, som med vingar och röst
sökte visa sin belåtenhet att återfå sin
vän.
Man har ock omtalat prof på
tacksamhet hos vilda djur, som, sedan de
skadat sig, blifvit hulpna af människor.
Aporna, som visserligen ofta äro
flyktiga i sina känslor och lätt låta sina
lidelser taga öfverhand, visa icke desto
mindre ofta drag af tacksamhet till
personer, som gjort dem något godt.
Genom människans åtgöranden kunna
vissa djur, såsom hundar apor och
hästar, få ett visst medvetande om
rätt och orätt, ehuru detta härvid
torde vara väsentligen detsamma
som fruktan för straff eller
beräkning af nyttan, alldeles som fallet
är med barn i tidigare år eller
flertalet vildar på lägre stadier.
Detta hindrar dock ej, att man häri
kan se prof på en rudimentär moral.
• • •
Ett antal intressanta tilldragelser
i djurens lif må här ytterligare
belysa deras själsförmögenheter.
Den grå papegojan har ju
blifvit ryktbar, och man föredrager
denna art lika mycket för hennes
mildhet som för hennes läraktighet.
En af dessa papegojor från
Guinea, som på vägen
undervisades af en gammal matros, hade
lärt att härma hans sträfva, hesa
röst och hans hosta, och så
fullkomligt, att man kunde misstaga
sig. Fast hon sedermera skänktes
åt en ung person och inte mera
hörde matrosens röst, glömde hon
ej hans lektioner, och löjligt var
att höra henne, då hon öfvergick
från den fina, milda rösten till den
hesa matrosrösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
