- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
635

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tär. Alla aftnar hade han den vanan
att hämta luft på taken. Sedan han
uppfriskat sina lungor och lugnat sitt
hjärta och ville gå hem igen, hoppade
han helt enkelt upp på klocksträngen
och ringde, hvarpå dörren öppnades.
Hans matmor gjorde honom några
förebråelser, men han såg på henne med
en inställsam min, gick och lade sig
på sin plats och insomnade, sofvande
den rättfärdiges sömn. Hvilken tid
på natten som han behagade komma
hem, ringde han på och matmodern
sade bara: »han är så intelligent, så

man kan inte motstå honom.»

I ett hus hade man kött i ett skåp,
där nyckeln fick sitta kvar, sedan man
läst dörren. Två kattor, som
observerat detta, skaffade sig tillträde till
skåpet genom att den ena klättrade upp
på den andra, så att han nådde låset
och kunde få upp dörren till skåpet.
Då detta lyckats, rörde de icke köttet
första gången, utan lade sig under
skåpet för att se efter, om någon
observerat deras förehafvande. En stund
därefter förnyade de sin manöver, men
då läto de sig köttet väl smakal

En djurvän berättar, hur hans katt
alltid stängde fönsterluckorna till hans
sofrum och hoppade upp på nyckeln
till dörren och öppnade den, när helst
han ville gå in.

I Jardin des Plantes i Paris var en
urang-utang, som noga iakttogs af
Flou-rens. Han kunde taga nyckeln till
sin bur, sätta in den i låset och öppna
dörren. Om nyckeln lades på
spiskanten, så klättrade han efter den med
tillhjälp af ett rep som var spändt
öf-ver golfvet och på hvilket han brukade
balansera. Slog man en knut på repet,
så tog han upp den.

En dag, säger Flourens, medtog jag
en känd man, fin iakttagare, att
besöka urang-utangen. Denne åldrige
man var klädd något eget, gick
framåtlutad långsamt och stapplande,
hvilket allt ådrog sig det unga djurets
uppmärksamhet. Han gjorde välvilligt

allt som vi fordrade af honom, dock
med blicken stadigt fästad vid föremålet
för hans nyfikenhet. Just då vi skulle
gå, närmade han sig sin nya
besökande, tog helt sakta men skälmaktigt
käppen ur handen och låtsade stödja
sig därpå, med böjd rygg och
långsamma steg gjorde han en rond kring
rummet där vi voro, härmande min
gamle väns hållning och gång. Sedan
återlämnade han käppen af sig själf
och vi gingo vår väg, öfvertygade att
också han kunde iakttaga.

Hundens intelligens och läraktighet
är ofta förvånande. Många hundar
låta sig dresseras att bära smärre
bördor i munnen, gå ärenden, såsom att
hemta den dagliga tidningen o. s. v.
De stora Bernhardinerhundarna ha varit
ryktbara för,sin förmåga att i Alperna
uppsöka vandrare, som hållit på att
omkomma i snön, och till dem fört
hjälpande människor.

Ibland har man sett hunden
dresserad till ganska fiffig industri.

Som man vet, gå engelska gentlemän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free