Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högst sällan ut utan att vara väl
kammade och borstade. Vid ett besök i
Paris passerade en sådan fin
engelsman en af broarna öfver Seinen, då
hans stöflar, som voro fint blankade,
blefvo illa nedsmorda af en hund, som
med sina smutsiga tassar gned mot
engelsmannens fötter. Denne gick helt
naturligt till en skoputsare, som befann
sig på bron, och fick sitt missöde
re-pareradt. Samma händelse upprepades
flere dagar å rad. Ändtligen väcktes
engelsmannens nyfikenhet och nu
iakttog han noga hundens mått och steg.
Dä ser han, hur hunden går till Seinen,
doppar sina tassar i smutsen, som
floden kastar upp på stranden, går
upp på bron och inväntar en person,
som är fin och putsad, för att gnida
af smutsen mot hans väl borstade
stöflar. Engelsmannen förstod nu, att
sko-putsaren var egare till hunden och
gjorde honom förfrågningar, som denne
efter en stunds tvekan besvarade. »Ondt
om förtjänst», sade han, och därför
hade han dresseradt sin hund till detta
knep.
Engelsmannen, frapperad öfver
hundens skarpsinnighet, köpte honom och
tog honom med till London. Hans
nye husbonde släpte honom lös efter
någon tid och ett par dagar följde han
sin herre troget, men så var han
försvunnen och efter två veckor befann
han sig åter hos sin gamle husbonde,
sysselsatt med sitt förra handtvärk på
en bro i Paris.
ÖFVERLISTAD.
SKILDRING FRÅN ITALIEN af ASTRID AHNFELT.
T^en tron är ju i allmänhet gängse,
att resor i våra dagar icke erbjuda
några faror eller svårigheter. Att så
icke är förhållandet ber jag att få
bevisa, genom återgifvandet af hvad en
ung svenska bland mina bekanta, ord
för ord, berättat om en färd i
Medel-hafsländema.
Nere vid Livornos hamn var det
lif och rörelse. Åsnor skriade, vagnar
och kärror tömdes på sitt innehåll,
hamnarbetare och matroser sprungo
brådskande om hvarandra, och i små
roddbåtar öfverfördes lasten till de
ångbåtar som lågo förankrade långt ute
på redden.
Det hade redan börjat mörkna, då
en ung flicka, med utländskt utseende,
närmade sig hamnen med snabba steg
och bad att bli förd ombord på en
af ångbåtarne.
En storväxt, groft bygd karl lösgjorde
fånglinan på sin båt och, sedan hans
passagerare tagit plats på aktersätet,
lämnade han hamnen med raska årtag.
Kommen ett stycke ut på redden,
lät han årorna hvila, drog åt
svång-remmen, vred upp mustachema och
gjorde sig i ordning att stifta
bekantskap med den okända.
Denna, som suttit och betraktat den
lngna vattenytan under det fallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
