Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära intill stranden, och då upptäckte
hon till sin missräkning, att denna
sagoplats var en — befästning.
örlogsmän i små jullar omringade
båten med höga rop på post, och det
kristallklara vattnet blef smutsadt af
den frustande ångmaskinen. Så
kommenderades »back» och »framåt», och
båten lämnade den vackra ön och
fortsatte utåt de stora djupen.
— God morgon, »signora» hur står
det till? — Denna spratt till, störd i
sina drömmar, men var ögonblickligen
iqne i sin roll och uttalade sitt
erkännande åt kaptenens makt öfver
väder och vind.
— Ja, det är godt väder. Men hvarför
står ni, är det icke bättre att slå er ned
på soffan här? Den är inte obekväm.
— Tack, här fins plats äfven åt er.
— Ni är alltför god. Ja, det är
godt väder, riktigt godt väder 1
— Briljant. Jag önskar bara jag
hade min man här.
— Hur kunde han låta er resa ensam?
— Det skall jag säga er. Ser ni,
min man är målare och en mycket
framstående målare. Vi ha hela
sommaren vistats i närheten af Pisa, där
min man arbetade mycket flitigt. Som
vi båda äro alldeles tokiga i hafvet,
hade vi beslutit oss för att resa
sjövägen till Rom. Så — dagen innan
af-resan, kom en beställning på ett
porträtt af en i Rom bosatt rik
engelsman, som ville ha det så fort som
möjligt. Följden blef att min stackars
man måste resa ögonblickligen. Då vi
redan hade köpt ångbåtsbiljätten, kommo
vi öfverens ’ om, att jag ensam skulle
utföra vår gemensamma plan. Jag hade
hört sägas att alla italienare äro så
artiga och aktningsfulla mot kvinnan.
Därför kände jag heller icke ett
ögonblicks tvekan eller rädsla, för att taga
mig fram på egen hand. —
— Törs jag hoppas att er mening
därom icke ändrats?
— Det behöfver jag väl icke
försäkra er. Jag tycker mig redan, i an-
danom, höra min mans
tacksamhets-utrop när jag berättar om er godhet
mot ett stackars ensamt fruntimmer! —
— Jag ber, jag ber min fru.
Tilllåter ni att jag frågar om er man är
af samma nationalitet som ni. —
— Han är norrman och jag är
svenska. —
— Norrman och svenska! Aj, aj,
hur går det då med freden? —
— Det har ingen fara. Vår
förening är icke bygd på underkufvande
af någondera parten. —
— Det låter höra sig. — Har
herrskapet några barn? —
— Neej, det har vi inte. —
— Hur länge har herrskapet varit
gifta då? —
— Tre månader. —
— Tre månader ?! Och då kunde
han resa ifrån sin unga fru, hvilken
elak mani Så hade jag aldrig gjort.
— Ni är också italienare.–––––
— Ja, — med ett rördt tonfall —
vi italienare vilja våra hustrurs väl.
De äro oss mycket tillgifna, ty vi sörja
ständigt för deras uppfostran. Därför
kan jag heller icke förlåta att min
bror, sedan någon tid tillbaka, icke
vidare bekymrar sig om sin frus
välfärd. De bo i närheten af Rom. En
dag var jag och hälsade på dem och
efter en liten stund bad Teresa,
obemärkt, att få tala enskildt med mig.
»O Pietro, — utropade hon med
strömmande tårar — min man älskar mig
inte längre. Han har inte slagit mig
på en hel vecka». Jag försökte trösta
den stackars kvinnan så godt jag kunde,
men nog föreföll saken sjuk alltid. —
— Vet ni hvad kapten, det här
upp-fostringssättet talar jag bestämdt inte
om för min man. Han skulle kanske
vilja försöka den metoden, och jag är
rädd om mitt skinn. —
—- Då vill ni väl inte häller att han
skall få reda på äkta folks
måltids-seder i Calabrien? —
— Låt höra hurudana de ärol
— Jo, där äta alltid man och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
