Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedins och Knut Almlöfs dagar.
Gammal, det förstås, men ändå ganska
rolig. Hrr Personne och Bergström
spelade den nu och med framgång. För
ro skull kan ju nämnas, att den förre
här spelat just mot Almlöf.
Plockprogrammet blef intet
lockprogram.
Nästa nyhet var »Zaza», af Pierre
Berton och Charles Simon. Fröken
Borgström började sin värksamhet på
Dramaten i titelrollen. Stycket, en
komedi i fem akter, är uttråkande långt
och i alldeles ovanlig grad
sentimentalt. Det handlar om en firad
varieté-sångerska, som blir på allvar förälskad
i en ung man. Hon upptäcker, att
han är gift och har barn, att det är
hustrun, icke henne, han egentligen
älskar, häraf brytning, hon återgår till
artistlifvet, som hon en tid lämnat, hon
glömmer aldrig sin stora passion, och
medan hon från estraden mottager
världens larmande bifall, bär hon för hela
lifvet på ett vemodigt minne.
Början är kvick och rolig, i
artist-miljön bakom varietéscenen. Den är
till och med mycket frivol, hvarför
publiken förhöll sig litet betänksam. Man
satt ju dock på den hyggliga Dramaten
och inte på den glada Vasan. Men
redan i nästa akt kommo tårarae och
jämmern, och de fortsatte till styckets
slut. Publiken lipade med. Alltihop
var trist. Fröken Borgström vandrade
heroiskt i tåreflödet. Hon var känslig,
talade vackert, grät naturligt — men
inte var detta hennes genre. Denna
kvicka, gnistrande människa, som i
»Låtom oss skiljas 1» väckt vår
beundran. Också var hon bäst i
begynnelseakten, där moralen var glad och
sinnena uppsluppna. Emellertid är hon
nu inhälsad på Dramaten, en vinst för
teatern, och det återstår blott att ge
henne roller, som fullt passa henne
och där hennes lekfulla lynne kan fira
triumfer. Ty huru väl hon än sköter
sig — inte är tragedien hennes
lustgård.
öfverdådigt spelte fröken Ålilander
Zazas mor, som söp friskt. Typen
gjordes mer löjlig än otäck och väckte
stormar af skratt. Det är ytterst sällan
jag har att anteckna en sådan komisk
prestation. Då kan ni tänka, med
hvilken entusiasm jag gör det.
Hr Hansson är en bra förste älskare.
Det visade han ännu en gång.
En liten flicka har en lång scen
med styckets hjältinna och säger
därunder en hop brådmogna saker, som
värka särdeles lustigt. Barnet skötte
sig med utomordentlig säkerhet.
Sufflö-xen teg af häpnad. Kunde han alltid
göra det, när vuxet folk spelar 1
Dramaten har släppt fram en ung
debutant, Nils Arehn, sondotterson till
Lars Hjortsberg, le bleu gar^on, den
store komikem i början på 1800-talet.
Hr Arehn lyckades med sin Nils Sture
i »Karin Månsdotter». Särskildt är
stämman ägnad att väcka uppseende.
Näst Emil Hillbergs finns ingen
malm-fullare på våra talscener. Naturligtvis
såg man brister, men — lefve
ungdomen, den med talang och värme i
blodet I
Nu till Karlavägenl Där ligger den
nya Olympiateatern, f. d. cirkus. Gud
välsigne Hjalmar Selander, som börjat
konkurrera med Ranft. Inte för att
Ranft sänkt konsten — tvärtom. Men
det är icke godt att mannen är allena.
Selander började med »Trollkarlen
från Nilen», en egyptisk operett, som
naturligtvis gjorde pyramidalisk succés.
Kompositören heter Victor Herbert.
Den, som inte hört Eulalia-kupletterna,
anses inte som en bildad människa.
Musiken är både munter och vacker,
har på sina ställen värklig exotisk färg.
Spel och sång lämnade åtskilligt att
önska. Fröken Bidenkap sjunger
utmärkt, när hon inte sjunger falskt.
Rösten är präktig, påminner, liksom
apparition och manér, om fru Norrie.
Titelfiguren framställdes af hr Salmson,
utan röst och med ett vårdslöst
spelsätt, som passar för Varietén — - myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
