Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärobok i skolorna. Det var isynnerhet
dryckenskapslasten Wieselgren afskydde.
Och hvad som väckte hans sorg och harm
i ungdomen bekämpade han framgent med
alla de medel, som stodo honom till buds
i sin krafts dagar, med sin glänsande
vältalighet, sin okufliga energi, sitt mäktiga
personliga inflytande och sin betydande
skrifställarebegåfning. Domprosten
Wieselgren var en helgjuten personlighet.
Förutom stora naturliga gåfvor ägde han ett
rastlöst värksamhetsbehof, en klar blick för
samhällsmissförhållandena och en sällsynt
förmåga att rycka människor med sig.
Han var en man skapad till reformator.
Peter Wieselgrens söner hafva tagit
andligt arf efter sin fader. Den äldre är
bibliotekarien Harald Wieselgren, den spirituelle
biografen och populäre talaren, vår
förnämste bibliograf och polyhistor, den yngre
är den begåfvade författaren och
nitiske nykterhetskämpen, Generaldirektören
Sigfrid Wieselgren. Arbetet utkommer å
Fahlcrantz & C.os förlag i 5 häften å 1 kr.
/. L. S.
DET GULA HUSET. ELSA VANG.
Det gula huset och andra berättelser af
Sigurd P. Sigurdh.
Sjutton korta berättelser, i hvilka den
dystra tonen är förhärskande. Det, som
först af allt springer i ögonen vid
genomläsandet af dessa historier från Skåne, är
framställningens lätthet och stilens fart, men
— och ett rätt afsevärdt men finnes — allt
är så grått och dystert. Knifstygn och
barnamord tycks förf. anse vara
oundvikliga ingredienser i lifvet på den bördiga
slätten, i skogskanten eller vid hafsbrynet,
och ett eller annat själfmord plus en
mordbrand då och då gör sitt till att än
starkare framhålla det nedslående intryck,
berättelserna lemna efter sig.
En smula idyll saknas väl ej, vekare
toner anslås äfven, men det oaktadt tvingas
läsaren att bortse från detta för den
kolsvarta bakgrund, mot hvilken allt
afteck-nar sig. Några rent utaf råa scener äro
skildrade med en viss styrka, men om de
höja berättelserna kan vara omtvistadt. Att
efter denna bok ställa förfrs horoskop är
vanskligt, den innehåller möjligheter men
också mycket, som kunnat vara borta utan
att saknas. När förf. vunnit litet mer
säkerhet och förvärfvat större själfkritik, tro
vi oss emellertid kunna hälsa honom
välkommen åter. (G. Lindström. Kr. 2: —)
•
Elsa Vafig. Lifsinteriör af Wilma Lindhe.
Att redogöra för denna boks innehåll
kan ej falla oss in, det är visserligen det
bekvämaste och numera vanligaste sättet,
då man anser sig skyldig förf:s namn några
rader och ej precis vill säga något ondt
men heller icke kan komma med motsatsen.
Det egendomliga med denna lifsinteriör är,
att man aldrig fullt kan tro på hjältinnan,
enär hennes handlingar litet emellan måste
betraktas som hysteriska utbrott. Hon är
ytterst inkonsekvent i sitt uppförande, gör
sällan hvad läsaren väntar eller önskar att
hon borde göra, och förmår trots sina många
utmärkta egenskaper aldrig väcka mer än
ett mycket måttligt deltagande. Antagligen
beror detta till stor del på bokens
omotiverade godtköpsslut, där effekten med
skogssjön värkar enbart engelsk missroman, och
ett bättre öde är Elsa Wang med sitt goda
hufvud dock värd. Därest slutet varit ett
annat, är det troligt, att totalintrycket
blivit vida angenämare; som det nu förhåller
sig är det omöjligt att hysa medkändsla för
den — i sin egen inbillning (?) så grymt
förorättade Elsa.
Som motsats till hjältinnan förekommer
en hjälte, hvars alla egenskaper äro så
jämnstruket enformiga, att läsaren mot sin
vilja tvingas att draga en suck af lättnad,
hvar gång han försvinner på en af sina
täta affärsresor. En tredje person, den
målande svägerskan är banal, hvilket tycks vara
förfrs mening, men blir också tråkig, hvilket
nog icke är förfrs afsikt. Det bästa af allt
är Elsas förhållande till barnen. Så fort
detta ämne beröres, blir förf. fint
förstående och väcker en sympati, som man
länge minnes med värkligt nöje. Men trots
dessa brister i kompositionen äger boken
som sådan afse värda förtjänster, skrifven
som den är med öfvertygande värme
och medryckande känsla. (Alb. Bonnier.
Kr. 3: -)
G—.
NORDENS ENHET OCH
KRISTIAN II.
De föreställningar, som från barndomen
bibringas oss om historiska personer och
tilldragelser äro vanligen ganska snedvridna,
beroende därpå, att historieskrifvame
liksom alla andra dödliga varit barn af sin
tid och låtit sina omdömen bestämmas af
sina tiders fördomar, och att det dröjer så
länge, innan dessa fördomar nedbrytas, och
samlingens ljus bredes öfver det förgångna,
och ännu längre dröjer det, innan detta
ljus tränger till vidare samhällslager.
Föreliggande af K. P. Amoldson utgifna
arbete: »Nordens enhet och Kristian //»
försedt med ett företal af A. Hedin är så
vidt vi förstå ett steg i den rätta tiktningen
d. v. s. en sanningsenlig framställning af
den dugliga, förståndiga drottning Marga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
