Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena veckan förgår efter
Makterna i den andra, utan att ställningen
Kina. i Kina förändras i någon
nämnvärd mån. Med
öfverensstäm-melsen mellan makterna, som så ofta
försäkrats vara fullt befäst och orubblig, har
det hela tiden varit synnerligen klent
be-ställdt, och nu synes den helt och hållet
vara försvunnen. I själfva värket tyckes
allting stå på samma punkt som förut,
och om man trott, att Pekings intagande
och legationernas befriande skulle gjort
slut på en kris för att tillåta en lugnare
utveckling af förhållandena inträda, har
man grundligt bedragit sig. Visserligen
ha från kinesisk sida två representanter
för underhandling om fred och skadestånd
blifvit utsedda i Li-Hung-Changs och prins
Tschings personer, men dels bemötas dessa
med utpräglad misstro af de europeiska
sändebuden, dels ha de också själfva
framlagt förslag, som makterna måste finna
oantagliga, enär de icke innehållit minsta
garantier för de brottsliges bestraffande
eller för att icke liknande uppträden skulle
kunna upprepas i framtiden.
Nya frön till osämja
mak-Fördrag melian tema emellan synas också ha
England och utsåtts på allra sista tiden till
Tyskland. följd af ett mellan England
och Tyskland ingånget
fördrag, hvilket, på samma gång det stipule
rar upprätthållandet af Kinas integritet och
fordrar landets öppnande för alla
nationers handel, förklarar, att om någon makt
företoge sig territoriella utvidgningar på
Kinas bekostnad, skulle de kontraherande
maktema också se sig om efter
kompensationer. Denna förklaring är påtagligen
riktad mot Ryssland, som under afi oreda
och all den oenighet, som varit rådande,
passat för tillfället och satt sig fast i
Mand-schuriet, alldeles icke såsom eröfrare af
denna provins — nej då! — endast tills
vidare, till dess att stadgade och ordnade
förhållanden åter inträda i Kina, alldeles
som engelsmännen i Egypten. Det blir
naturligtvis icke Rysslands fel, om de
ordnade förhållandena låta vänta på sig. I
alla händelser kan man ju till dess alltid
beundra oegennyttan hos de båda makter,
hvilka alls icke ha lystnad efter kinesiskt
område och af hvilka ingendera har lust
att ockupera halfön Schantung med sina
rika kollager eller den bördiga, rikt
befolkade Jangtse-dalen. Att Tyskland
»arrenderat» Kiaotschau och att England
»arrenderat» Wei hai-Wei och en annan
hamn ha naturligtvis icke på minsta
sätt bidragit till att framkalla den
kinesiska krisen; för den bära missionärerna
helt och hållet skulden, och då lord
Salisbury ju rent ut förklarat, att då
man gör sig till missionär, måste man
också vara beredd på att bli martyr, så
följer däraf, att martyrglorian är en så stor
belöning, att ingen vedergällning för de
mördade missionärerna behöfver komma i
fråga, blott full upprättelse lämnas för den
genom angreppen på legationerna kränkta
folkrätten och handelns intressen till
fullo tillgodoses. Blickar man emellertid
tillbaka på makternas Kinapolitik under
den tid, som förflutit sedan mordet på
baron von Ketteler och legationernas
befriande, visar den endast anblicken af
förvirring, misstro, oenighet och likgiltighet;
endast Ryssland har, som vanligt,
upp-trädt slugt och målmedvetet, och blir
resultatet af hela Kinahistorien också intet
annat, så blir det i alla fall, att Mandschuriet
tillfaller Ryssland.
T . Tyska rikets tredje rikskan-
kanslers- ~ slär har gått att slula sig tiU
ämbetet s*na ^åda företrädare,
visserligen icke ännu i skuggornas
rike, men i den förgård till detta, i hvilken
här på jorden förbrukade statsmän afvakta
sin sista timme, allt efter omständigheterna
i fruktlös och bitter saknad af den makt
de en gång innehaft, eller uttröttade af
ämbetsomsorgema och årens tyngd. Man
kan med ganska stor säkerhet antaga, att
den gamle furst Höhenlohe icke ogärna
känt sig befriad från en börda, som vid
hans höga ålder torde ha känts öfver höfvan
tung, i synnerhet inför de förvecklingar,
med hvilka den kinesiska frågan hotar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
