Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tretalets första tecken är en treudd,
med handtaget flyttadt från midten till
toppen (eller basen). Liksom 2-tecknet,
skäran, har äfven 3-tecknet försetts med
en baslinje, till tecken möjligen att
bilderna böra ses från baslinjernas sida.
Men möjligt är ock, att skäran
ursprungligen hade vid handtaget ett
handstöd, och detsamma kan med
någorlunda lika rätt äfven antagas om
treudden.
Fyra-talets begynnelsetecken är
antagligen en hornspets. Hornet var
lämpligt såsom beteckning för detta
tal, då hornet ju oftast ter sig hos
fyr-fotade varelser, Möjligen kan också
det förhållandet, att hornen
allmänne-ligen sitta bredvid öronen och att de
båda slagens föremål sålunda bilda
tillsamman ett lätt iakttaget fyratal,
hafva gjort, att hombilden fick tjäna
såsom påminnelse om nämnda tal. I
hvilketdera fallet som hälst var det
lätt för den undervisande att genom
hänvisning till ena eller andra
förhållandet motivera horntecknets
användning såsom fyra-tecken.
Tecknet för femtalet torde vara
be-släktadt med romames femtalstecken (V).
Romarne betecknade helt visst
ursprungligen i dagligt meddelande femtalet
genom att utsträcka de fyra
sammanhållna fingrarna samt ställa tummen i
vinkel mot dessa. Bilden af denna
handställning, sedd från pekfinger- och
tumsidan, användes sedan att
skriftligen beteckna femtalet. Låter man
nu fingrarna, jämte tummen, bilda en
mindre skarpvinklig eller mera rundad
figur, så motsvarar denna figur
tämligen noga det här ifrågavarande
fem-talstecknet.
Sextalstecknet innehåller nog också
en påminnelse om romarnes sätt att
teckna sextalet, d. v. s. genom att
använda tecknet för 5 jämte tecknet för
1 (således VI). Men då romarne
sålunda ställde 1-tecknet utanför 5-tecknet
och därigenom omöjliggjorde sextalets
användning i sifferföljd annat än under
form af talen 5 + 1, så vida nämligen
man ej använde inneslutnings eller
ffånskiljningstecken, så använde
däremot nydanaren af det ifrågavarande
systemet femtecknet själft såsom
isole-ringstecken samt ställde sålunda 1
-tecknet innanför femtecknet, hvadan
sex-tecknet därigenom blef det å tablån
framställda.
Då uppställaren af det nya
talsystemet på så enkelt sätt vid sextalets
bildande undgått romames ödesdigra
juxta position i tal beteckningen, så är
all anledning att utan vidare antaga,
det han äfven vid bildandet af de
följande siffertecknen an vän dt samma
förfaringssätt, så snart nämligen någon
svårighet uppstått att för siffrorna
påhitta eljest lämpliga tecken. Omöjligt
är för öfrigt alldeles icke, att han rent
af satt såsom sin uppgift att bilda
sifferserien med så få urtyper som
möjligt och då måhända funnit sig
kunna fullborda värket med ungefär
fem (eller sex) sådana.
Sjuan bör då vara sammansatt af
t. ex. 5+2, åttan af 5+3 o. s. v.,
allt dock med iakttagande däraf, att
hvarje sålunda danad siffra bildar utan
vidare ett afslutadt och själfständigt
helt. Antagligt är därjämte att en
eller annan afjämkning på de
ursprungliga tecknen kunnat behöfvas vid
bildandet af de nya, sålunda
sammansatta tecknen.
Beakta vi nu sjuans tecken, så finna
vi detta vara försedt med två
baslinjer (eller »handstöd»). Se vi
tecknet från öfversta baslinjen så finna vi
femtalets tecken jämte handtag och
baslinje. Se vi 7-tecknet från högra
baslinjen, så finna vi två talets tecken
med utelämnadt handtag. —
Tvåtecknet i tablåns tredje rad är, sedt från
vänstra sidan, nästan helt lika med
två-delen i sjutecknet. Tvåtecknet i
den raden kan således anses vara
på-värkadt af två-delen i nu behandlade
sjutals-tecken.
I åtta-tecknet hafva vi på vänstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
