Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SIFFERTECKNINGENS HISTORA
I öfrigt är detta tecken ett upp- och
nedvändt h-tecken.
Femtalet framställes först genom
bilden af en öppen hållen hands svagt
hopböjda fingrar, sedda från tum- och
pekfingersidan (möjligen dock genom
bilden af en klammer eller ett enkelt
längdmätningsredskap, ty båda dessa
föremål synas äga samhörighet med
urbetydelsen i de vanliga språkens
fem-talsuttryck). Om den sålunda använda
halfovalen vrides åt sidan samt förses
med ett handtag och ett handstöd, så
framställer den en nutida femma. Denna
har dock närmast framgått ur ett
om-vändt, något ändradt q-tecken.
Sexan tecknas med ett grekiskt
begynnelse-s (6). Öfvergångssättet från
677
ursprungliga 6-formen till den nu
brukliga behöfver ej här påvisas.
Vårt nu gällande sjutecken är den
ursprungliga sjuans tvådel, sedd från
motsatta sidan, möjligen dock äfven
ett förenkladt zätatecken eller ett något
utveckladt spiritus lenistecken. Åttan
består af två hopskrifna o, det ena
ställdt öfver det andra. Åttatecknet
nutilldags utgör en någorlunda lätt
bemärkt variation af ursprungliga åttan.
Nutids-nian är antagligen också en
variation af tillhöriga ursiffran, eljest
närmast danad med nymånens gestalt
såsom förebild. Nollan, under någon
tid möjligen ett streck, sedan en punkt,,
angifver genom sin nuvarande form
ett tomrum.
HONORÉ DE BALZAC.
Essay af SIGRID ELMBLAD.
T Touraine, frodigt som gräset i denna
* »Frankrikes trädgård», föddes den 20
maj 1799 ett starklemmadt gossebarn,
som i dopet fick namnet: Honoré —
den hedrade.
Det såg dock ej till en början ut, som
om han skulle komma att göra sig
värdig detta namn. Den svartögde
pojken med den breda envisa pannan be1
traktades både i hemmet och skolan,
som ett särdeles straffvärdt subjekt och
fick flitigt göra bekantskap med både
ris och ferla. Det synes som om
äktenskapet mellan föräldrarna, den redan
ålderstigne regeringsadvokaten Bernard
Frangois Balzac och hans trettiotvå år
yngre hustru varit en hårdnackad kamp
mellan tvänne starka, hvarandra
motsatta viljor. Den unga frun såg sig
visserligen nödsakad att skenbart foga
sin härsklystnad under mannens, ty
kvinnofrågan stod ej på dagens
program, men hon tog sin skada igen
gentemot barnen. De fingo taga emot
utbrotten af hennes missnöje och hon
regerade dem med en nyckfull
stränghet, som icke alltid frågade efter rätt-,
visa. Balzacs fader beskrifves som en
impulsiv natur med stark själfkänsla
och utpräglade åsigter. Han var
inbiten royalist och konservativ ända ut i
fingerspetsarna. Modern synes ha varit
en helt och hållet utåt anlagd natur,
road af sällskapslifvet, en utsökt
värdinna, praktisk, liflig, närvös till lynnet,
icke egentligen hjärtlös, men ännu
mindre känslomännsika. Hon och sonen
lärde aldrig fullt att förstå hvarandra, ej
ens under de sista åren af Balzacs lifh
eller, rättare sagdt, liksom hon, då han
var barn, upptäckte alla hans förseelser
blott vid att fixera honom, så såg hon
med kritiskt ogillande äfven senare
alltid felen i hans stridiga väsen och denna
skarpa klara modersblick hade en
ovanlig förmåga att irritera och bringa honom
ur sinnesjämvikt.
Detta stridiga väsen, denna själsdua-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
