Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man blickar tillbaka på
Honoré de Balzacs
skriftställar-värksamhet i dess helhet känner
man sig nästan gripen af
svindel. Det är som om man trädde
in i en värkstad af rastlöst
arbetande jättemaskiner, alla hjul i
samhällsmekanismen svänga mer
«ller mindre gnisslande kring
under högtryck, satta i gång af
denne bredskuldrade, svartögde
atlet, denne ende man, denne
arbetare utan all like.
Om millionerna löpt Balzac
lika lätt i händerna som Victor
Hugo, om han lik denne utan
någon dagtingan städse arbetat
för sin öfvertygelse, om den kraft
som han stundom förbrukade
kvantitatift fått användas
kvali-tatift skulle han säkerligen bättre
ha uthärdat den jämförelse med
Shakespeare, som hans
beundrare stundom framkastat. Nu
skref han, en värklig Sisyphos
under bördan af sina skulder,
hela sitt lif för pängar, och guld
är äfven ett thema som
fuga-artadt genomgår nästan allt hvad
han skrifvit.
Att han öfver hufvud taget gjorde
en factor som pänningmakten gällande
inom dikten var en oerhörd djärfhet
i denna romantismens blomstringstid.
Man började bli uppmärksam på denne
besynnerlige diktare, som drog fram
mänskligheten i hvardagslag med
bu-doarlaster och borgerliga synder, som
i epigram och aforismer tog
ögonblicksbilder af samhället, som kort sagdt,
midt under romantismens
Rembrandts-manér började naturalismens
nivelle-ringsarbete, och några af dessa
salongs-damer, som visserligen kännt sig
träffade, men på samma gång smickrade
af att i förförisk nakenhet ställas inför
allmänheten togo honom under sina
vingars skugga.
Ty Balzac blottade visserligen
kvinnornas svagheter, men med smekande
HALZAC. (kFTKR STATY AK DAI.OO.)
händer. Alla dessa utsökta kallhjärtade
och varmögda parisiskor, dessa
förtjusande, samvetslösa grandes dames voro
hans idoler, trots allt. Slet han sig
för någon gång lös ifrån arbetet var
det för att på ett par timmar inandas
den parfymerade luften i någon
högättad världsdams salong, han tillstår
själf att kvinnan för honom är en kult
och att han har ett aldrig tillfredsstäldt
behof af kärlek, men han vände sig
med sin dyrkan hälst till Faubourg S:t
Germain, ty Balzac var aristokrat ända
till snobberi. Ehuru hans släkt icke
tillhörde den adlade grenen satte han
ett de framför sitt namn och vapen
där det stod inom möjlighetens område
att anbringa dylika. Han var en
fros-sare på lyx och börd liksom på fina
viner och fastän han under tyngden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
