- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
686

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty då varder herr Peder eder intet
god.»

Jan gjorde en gest af otålighet och
så förtalte Bengt:

»Jag har det af vaktmannen på
vallen. Då det vardt kväll och alla
skytten tystnade, och älfven där nere låg
blank och mörk, och samma skymning
kom till både fiende och vän, då
gled en farkost stilla öfver vattnet,
och när den nådde denna strand, steg
en ensam främling ur båten och smög
sig försiktigt upp under slottet, just
under dessa fönster. Och där har han
setat ibland hela natten öfver,
obekymrad och orörd af de kulor, som
väktaren ibland sände dit. Men när
morgonen bräckte, då reste han sig, gick
samma väg han kom och nådde åter
de jutskes strand. Det sägs att han
alltid höll sina blickar mot samma mål
jämt, hit upp mot tornet. Jag vill bli
fördömd, om inte det varslade för
honom, att han skulle bli upphängd här
en vacker dag.»

Jan väntade och Bengt fortsatte. Nu
glömde de nästan både jutar, svenskar
och herr Peder.

»Men det var kanske också något
annat som drog hans blickar hit. I
bland, säger man, har det händt, att .
här uppe visat sig en högrest
kvinnoskepnad i fönstret. Då har här
fladdrat ett ljus, som måtte ha bådat
spa-naren något sällsamt, ty med ens har
han rest sig, tryckt sin hand mot
hjärtat och så genast försvunnit lika
hemlighetsfullt som han kom. Men utanför
dörren där, har man länge efteråt trott
sig höra en kvinna snyfta.»

»Och kvinnan?» sporde Jan.

»Ja tyd mig den gåtan den det kan!
Det sägs att kvinnan var — jungfru
Magnhild.»

»Jungfru Magnhild Porse? I är tokot!

»Ja inte vet jag, men så säger man
i alla fall.»

De båda svennerna fingo med ens
brådt att vända sig på sin post igen,
ty nyckeln gnisslade i låset och den

järnbeslagna gamla järndörren gick
knarrande upp. Men det var inte den
fruktade och allestädes närvarande herr
Peder, som den gången steg in öfver
tröskeln. Det var en högväxt, skön
jungfru med solguld i håret. Men hon
var till klädnaden nästan som en nunna
i svart klädning med hvit spetskrage. Det
var jungfru Magnhild Porse. Och utan
att säga ett ord skred hon bort till
fönstret, där Jan Oxehufvud stod och
nu vördnadsfullt makade sig åt sidan.

Allt jämt dånade skyttena. Rytande
slogo de jutskes kulor i vall, så att
hela borgen skalf. Då och då träffade
de tornet, där jungfrun och de båda
svennerna befunno sig, så att det
darrade ända ned i grunden, sleto lös
hela stycken af sten och murbruk och
gjorde gapande hål som spådde illa
om dess fratntid. I dag var det
alldeles som om de särskildt riktat sina
kulor mot det tornet, som de förut
liksom af en underlig nyck skonat.
Och så kom en kula och slog i
alldeles intill fönstret, där jungfrun stod.
Hon blef öfverhöljd af kalkgrus, och
stenar jämte den stora kulan kommo
dansande in på tornrummets golf.

Jan vardt alldeles hvit i ansiktet.
Inte så mycket af fruktan för sin egen
del, som fast mer för jungfruns.

»I skulle intet hålla eder så nära
fönstret, jungfru Magnhild!» stammade han.

Jungfrun vände sig lugnt om och
såg på honom med en lång blick.

»När blef det sed bland herr Peder
Porses svenner att blekna för en jutsk
kula?» sporde hon.

Jan Oxehufvud blef blossande röd
och hans ögon brunno af vrede, men
han behärskade sig, lade handen på
hjärtat och svarade bugande och med
en skälfning i tonen:

»Det var häller intet för mitt eget
lif jag bäfvade, om jag vardt hvit, det
var för en god och ädel jungfrus.»

Åter gaf honom jungfru Magnhild
en lång spörjande blick, men hon
måtte ha mött något i hans ögon, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free