Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesi och känsla, som fins i denna
musik. Man saknade här mycket fru
Östberg. Fru Hellström var ganska
munter och liflig som Anna; hon är för
god artist att förstöra ett parti, om
också detta hör till dem, som icke
ligga hennes naturell närmast.
Nu frågas: hur länge skall det dröja,
innan operan åter blir färdig med en
repris? När skall det bli mer lif och
omväxling i repertoaren? Hjälp Samiel!
Å Vasateatern har man gifvit ett
•engelskt stycke »Rymmerskan», som
naturligen kommer att med förtjusning
skådas af den publik, som jublat åt
Geishan. Bredvid »Rymmerskan» är
dock detta senare stycke, det måste
erkännas, ett konstvärk, och då kan
man förstå. Jag vill ej här afslöja
hemligheterna i Rymmerskans
spirituella intrig, så mycket må blott sägas,
att det icke är en sinekur att uppträda
i detta stycke. Nästan samtliga
sångare måste icke blott sjunga, utan äfven
dansa samt visa sin skicklighet i alla
slags akrobatiska hopp, hjula och gå
på hufvudet, etc.
Af de uppträdande framhålles fröken
Gerda Grönberg, som lyckades förläna
en viss stil åt sin roll och sång i detta
grufliga stycke. Dess kvickhet och ton
kunna ytterligate bedömmas af den
omständigheten, att det brokiga
karnevals-lifvet i Venedig kulminerade i en
negerduo, hvars slutpoint utgjordes af att
de sjungande kröpo ut på alla fyra.
Ett annat älskligt nummer var
kupletterna »om små grisar hade vingar».
Ja, inte hörde då författames infall till
de bevingade.
Samtidigt lät Olympiateatem oss höra
Ofienbachs »Storhertiginna» och den
damen tilltalade oss mera. Få
engelsmännen hålla på med att skrifva
operetter, så blir Offenbach snart klassisk.
Som storhertiginnan ha alternerat
fröken Bidenkap och fru André, hvilka
bägge äga talang, särskildt den
förstnämnda. Som den morske general
»Bom, bom» har hr R. Wagner gaste-
rat och af den diplomatiske baron
Grogg ha hr Salmson gjort en god
och karaktäristisk typ. Filippo.
AINO ACKTÉ.
EN INTERVIEW.
Stora operan i Paris är en
kosmopolitisk teater oeh detta icke blott med
afseende å publiken. Äfven artisterna
bruka komma från olika länder, ehuru
de nästan alltid ha fått sin utbildning
i världens hufvudstad. Melba var
australiska — och Aino Ackté, Parisoperans
nuvarande erkända primadonna, är född
t Finland, är ett Helsingforsbarn och
har ännu, när hon talar svenska, kvar
sin goda finska brytning!
Uppe vid boulevard de Courcelles i
Paris, tätt vid les Batignolles, ligger
den förtjusande park, som Maupassant
en gång i tiden höll så mycket af,
lyxens och skönhetens park — parc
Mon-ceaux. Där stå de härliga träden tätt,
tätt vid hvarandra på och in till
sammetslena gräsmattor, där reser sig den
korintiska kolonnaden — ett minne
från 1700-talets slut — vid det
glimmande vattnet, öch här och där lysa
marmor- och bronsstatyer. Maupassant
har själf fått sin plat? där — med den
läsande parisiskan i marmor sittande
framföt skaldens byst.. .
Kring parc Monceaux finnas flere
stilla, fridfulla gator, dit
jätteomnibus-sarnes skrammel endast dämpadt höres.
Det är i alla afseenden förklarligt, att
konstens idkare gärna slå upp sina
bopålar i denna trakt. Fröken Ackté
har äfven gjort så. Hon bor på endast
några minuters afstånd från det
grönskande området, där före revolutionen
så många baler och andra fästligheter
ägde rum, men som sedan omdanades
till en af Paris’ allra vackraste
hviloplatser.
Invid den stilla gatan ett stilla hus
med mattor i trapporna. Fröken Ackté
väntar på oss. Hon har varit nog vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
