Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sörjer sedan i vår
sin fader,
kapellmästaren vid
1870-talets finska opera
i Helsingfors och
sedermera sånglärare,
kantor och
föreståndare för en
klockare och
organistskola.
Ingen namnskylt
på den breda
dörren ; det brukas icke
så i Paris. Vi ringa,
och en ljusklädd
tjänsteande öppnar.
Vi taga af oss
ytterplaggen — vi äro
jag och min hustru
— och höra, huru
en mjuk kvinnoröst
talar i rummet
bredvid. Dörren
öppnas, och djupt
bugande aflägsnar sig
en liten mörk herre
med oklipt hår,
na-tnrligtvis en
musiker . . .
1 nästa ögonblick
sitta vi i den lilla
salongen —
rummen i Paris ha
sällan några större
dimensioner — och
samspråka. Ja,
värk-ligen! Det
förefaller mig, som om
jag träffat fröken
Ackté förr och som
vi alls icke voro
AINO ACKTK.
lig att sända cn biljätt till svar på min
förfrågan, om jag kunde bli mottagen
för Varias räkning, en biljätt skrifven
i Maiscns Laffitte, där hon bor på
sommarnöje. En stor, bestämd, käck
stil, ett enkelt, hjärtligt språk — och
kuvärt med sorgkanter, ty fröken Ackté
andra. Hon är lika
enkel och hjärtlig, när hon talar, som
då hon skrifver. Sannerligen, man
skall vara finska för att vara så
naturlig, fastän man blifvit och är så firad
och berömd!
Hur hon ser ut, mademoiselle Aino?
Kanske uppmärksammar man först den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
