Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovanligt långa, ovanligt smidiga,
härliga figuren, som på ett så fulländadt
sätt bär upp dräkten; eller också ser
man först ögonen, gråbruna, säger min
hustru, jag minnes endast uttrycket,
skiftande och djupt som hafvet. Mörka
ögonfransar och ögonbryn, askblondt
hår — det är fortfarande min hustru,
som talar — förtjusande mun, alls icke
liten, och de vackraste tänder. Ett
ansikte, hvars minspel är
utomordentligt lifligt under konversationen, en
figur, så graciös och dock så fyllig —
naturen har varit gifmild mot Aino
Ackté.
— Jag kom hit till Paris för sex år
sedan, just vid den här tiden •— sade
hon — och arbetade tre år på
konservatoriet. Duvernoy var min lärare.
Han är så snäll. Jag fick först ett
andra pris och sedan stora priset. Så
engagerades jag till operan och
debuterade den 8 oktober.
— Hvilka roller skulle ni ha?
— J°> jaS skulle efterträda Rose
Caron . . .
— Aha, hon från Bryssel. Hon var
utmärkt.
— Ja, utmärkt, och hennes
beundrare hade lofvat att hvissla ut mig.
Men jag hade framgång, så det
blef ingenting af med den konserten.
Jag har sjungit Margaretas parti i Faust,
Julia i Romeo och Julia, Elsa i
Lohen-grin, Elisabeth i Tannhäuserj
Benjamin i Josef i Egypten, Hellé. . .
(Undertecknad g’ömmer visst nu något.)
Det har gått bra. Man tycker om mig.
— Ja, man säger alltid att ni både
sjunger och spelar så bra.
— Det dramatiska har jag af min
mor. Ah, ni vet väl, att hon varit
finska operans stöd. Också hon
studerade vid konservatoriet härstädes.
Det är på henne jag brås, och hon
har först undervisat mig.
— Ni har naturligtvis arbetat hårdt?
— Mycket. Det fanns dagar, då vi
arbetade på konservatoriet från klockan
9 på morgonen till klockan 6 på efter-
middagen med en timmes frukostrast.
Det var bara att gå på.
— Och nu stannar ni här?
— Min direktör är belåten med
mig, och jag har alla skäl att vara
belåten med honom. Jag har haft
anbud till Tyskland, Ryssland,
Amerika . . . Min håg står kanske till
Amerika. Vi fd se.
— Och när kommer ni till
Stockholm?
— Jag brukar hvarje sommar en
kort tid vara i Finland. Jag tycker
så mycket om Stockholm. Men jag
har ondt om tid. Det vore dock
roligt att uppehålla sig där.
Och hon log, den vackra och
vänliga Aino Ackté, och hon nickade åt
min lilla hustru, och min hustru
nickade tillbaka, och jag tror, att jag
nickade med . . . Det var ett
paris-rum med inlagda möbler och gamla
silfversmycken och målade solfjädrar i
ett glasskåp, med elegant inbundna
partitur på stilfulla hyllor, med japanska
vaser och dörrdraperier. Men på
väg-game sutto bland annat, i smala, fina
ramar, välkända färgtryck från nordiska
jultidningar — Gustaf III och
Geb-hardts illustrationer till dikter af
Runeberg. Om också Aino Ackté satt
trema öfver f t och ändrat ett h till
k, är hon dock säkert ännu i själ och
hjärta en nordens och Finlands dotter.
— Jag träffar ofta finnar — sade hon
till mig, och när jag anmärkte på
hennes finska brytning, sade hon: —
Nå, skulle jag inte det?
— Porträtt? Det skall ni gärna få.
Men min mbr tog nästan alla, som jag
hade, när hon var och hälsade på mig.
Här äro i alla fall några .. .
Och vi letade, och jag valde det
jag bäst tyckte om — fröken Ackté
som Elsa i Lohengrin, fastän riktigt
bra är det ändå icke. Men ett sådant
ansikte som den finska sångerskans kan
aldrig återgifvas med kameran, Det
fordras en målares pänsel härtill.
— Edelfelt har också lofvat att måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
