Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Om han bara håller ord. Han
har så mycket att göra.
Så fick jag mitt porträtt, som Varias
läsare kunna se här i reproduktion,
och så togo vi afsked. Jag tyckte, att
det var tråkigt att gå, och min hustru
gjorde det samma. Det är icke ofta
man gör det, när man varit på
interview! Men det är icke ofta, man gör
visit hos en så älskvärd ung dam som
Parisoperans primadonna.
O. B.
Litteratur
BOKEN OM LILLE BROR.
Det finnes böcker, efter hvilkas
genomläsande kritikens gifna fraser och tekniska
termer ljuda matta och intetsägande.
Orden »psykologi*, »miljö», »bokens
hufvud-grepp», »karaktärsmäjsling» och hvad nu
allt den modäma recensionsgramattik&n har
att bjuda på, låta konstlade och fattiga,
hur uppöfvadt skickligt de än jongleras.
De böcker, inför hvilkas bedömande
språket sålunda blir banalt och ordtomt, äro
få och endast då och då, med långa
mellanrum uppdykande. Men när de komma
böra de därför tagas väl vara på, likt
sällsynta gäster, och beredas ett särskildt rum
på bokhylla och i hjärta.
En sådan bok är Geijerstams Boken om
IJlle-Bror.
Ty inför den skälfvande, varma pietet
som dikterat denna dubbla minnesruna,
där en mäktig underström af djupaste
känsla forsar mellan hvarje rad och ett
hjärta snyftar under hvarje ord, tystnar
man och blottar hufvudet — man känner
att man rör sig på ett heligt rum.
I ett språk, så konstnärligt enkelt och
fritt från sökta bilder och falsk
sentimentalitet, men gripande och träffande i sitt
smärtfyllda sanningsberättande, har
författaren här skildrat »Lille-Brors» korta, men
betydelsefulla lefnadssaga på ett sätt som
endast — först och sist — en far, och en
far som mist hvad han kärast ägt, kan göra
det. Det torde ej finnas en far eller mor,
som vid läsningen af bokens andra del,
icke skall, med hjärtat sammansnördt af
plötslig ängslan och med kväfvande strupe,
skynda fram till den bädd, där någon liten
blå-öga slumrar, för att, skakad i sitt
innersta, öfvertyga sig om att ett lifs
förhoppningar ej ännu äro förbi. Och för det
öga, som förblir torrt vid exempelvis de
bägge dödsscenerna, eller skildringen af
lille Svens rum, där hans leksaker kvarstå
som reliker, hade det varit bättre om det
för länge se’n för alltid slutits.
Vi hafva sav;t att boken är en dubbel
miunesruna, öfvertygade om att intet utom
värklig upplefvelse — om ock litterära
inflytelser delvis spelat in — skall kunna på
sådant omedelbart gripande sätt
återgif-vas. Men boken har äfven en annan
innebörd. I dess sista kapitel, en half sida
långt, säger författaren:
> Men denna bok är tillika berättelsen om
en kamp med döden. Den är berättelsen
om en man, som kämpat och biifvit
öfver-vunnen, men som icke blyges öfver sitt
nederlag.»
Och efter att hafva förklarat hur boken
skrifvits af >en ensam man, som icke längre
är ensam», slutar han med att säga, att då
den skrefs vid det öppna hafvet, såg han där
»att öfver upprörda vatten blänka fyrarna,
och om också fyrarna skulle slockna, så
tindra dock himmelens stjärnor.»
Geijerstams bok är enligt vårt förmenande
ett härligt vackert, själsvibrerande
slutackord till en symfoni, som omfattat tvänne
tidigare arbeten. (C. & E. Gemandts
förlag. Häftad och med konstnärligt omslag
af N. Kreuger. Kr. 3: 75.) H. B.
SKALDER OCH TÄNKARE.
INGRID. ANARKISMEN.
MODÄRNA ARGONAUTER.
» Skalder och tänkare*. Den intressantaste
läsning som finns är monografistudier, men
denna art af diktning är icke populär.
Liksom all undantagskonst är den en estetisk
studieart, som måste odlas för att bli
njutbar. Människostudiet är det bästa
uppfostringsmedel, det bildar omdömet, utvecklar
tankeförmågan och vidgar den sociala
horisonten. Man bör vara Hellen Lindgren
tacksam för ett sådant arbete som
»Skalder och tänkare». Dessa medaljonger äro»
utförda med essayistens plastiska
formsäkerhet. Det mäst karaktäriska i stil och
lifsdisposition hos en hvar af dessa tankens
stormän har framhållits i värkningsfull
belysning. Såväl »munhjältemodet» och
»äresjukan» hos Strindbergs »kallt nyfikna
för-ståndsjag» som Carlyles af rik inspiration^
frisk impulsivitet och ideel dådkraft präglade
personlighet har tecknats med psykologens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
