Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är glädjetårar, som först falla stora och
tunga som från ett hjärta, öfverfyldt
af lycka, och sedan strömma
oemotståndliga, ymniga, varmt susande öfver
den nakna jorden.
Huru annorlunda ljuder icke denna
vårens gråt än höstens vilda
rägnsku-rar! När novemberrägnet störtar öfver
jorden är det tecken till, att vi skola
fly, gömma oss i våra trånga boningar
och regla dörren efter oss. Vårens
rägn susar ner som musik, full af
löften om allt, som skall komma.
»Vänta bara!» säger den. »Jag är
vårens härold, som klirrar fastligt med
min sköld! Snart kommer segerherren
själf på sin triumfvagn!»
Det susar och strömmar där ute
hela den lyckliga natten, och när jag
nästa morgon vaknar, — hvilket under!
Trä dgården är grön! En fin, nästan
osynlig gräsmatta täcker jorden.
»Vi måste upp!» hviska grässtråna
och sträcka på sig, så att jag nästan
ser, hur de växa. »Vi måste upp!
Rägnet kallade och bad och befallde
så länge, att man icke kunde motstå b
och så växer gräset, så att det nästan hörs.
Solen har åter kommit fram, och
solstrålarne och rägnet växla i en
oupphörlig duett, en skön sång, som vaggar
mellan moll och dur.
Än har den ena, än den andra
öfverstämman; ofta följas de åt i en
tjusande samsång, då rägndroppame
gnistra af sol, och solstrålarne
skymmas af ljusa rägnmoln.
Luften har blifvit varm, jorden har
blifvit varm. Det är en underlig
surrande klang öfverallt, som hvarken
kommer från insekter eller rinnande
vatten, men som blott är ett ljud,
hopsatt af alla de tusende lif, som nu
börja röra på sig.
Krusbärsbuskarne sända ut sina första
skott för att se, hur det står till i
världen. l)c små, krusiga bladen öppna
sig och se ut, som om de hade legat
och skrynklat ihop huden af att sofva
allt för länge på samma kind.
»Här är bra!» säga de. »Här är riktigt
bra! Vi ämna inte alls krypa in igen!»
Kastanjeträden, som växa öfver dem,
öppna också sina tjocka, klibbiga
blad-hylster och räcka fram sina blad, fem
små fingrar, som på en barnhand.
»God morgon!» säga de. »Nu få
vi skynda oss att sätta lius på alla
kvistame för att fira vårens ankomst!»
Och då alla de andra växterna i
trädgården se huru krusbärsbuskarne
stå gröna och kastanjerna redan ha
färdiga blad, få de förskräckligt brådt.
Snöklockorna ringa med sina hvita
blommor:
» Alla blommor ur jorden! Alla
blommor på sin plats! Våren kommer!»
Krokusblommoma störta upp i långa
rader, så tätt, att de äro färdiga att
kväfva hvarandra, violetta, gula, hvita
med lilasfärgade strimmor.
De hålla sig i täta led och knuffa
hvarandra i sidan, »Här skall vara
plats till oss alla!» mumla de. »Och
vi ska9 se, när våren går förbi?»
Narcisserna skjuta upp, långa och
smärta som hvitklädda flickor, klädda
till fast. Tulipanerna. komma i
praktfulla skarlakanskjordar, och irisarne stå
på vakt som fästmarskalkar med
fladdrande kappa och lans i handen.
Hyacinterna samla sig i stora flockar. AJla
ha gjort sitt bästa, men smaken har
varit så olika, och de mönstra
hvarandra från topp till tå.
»Jaså, du är ljusröd; nej se, jag är
blå, — biåsvart! Intressant och
blå-svart, — - det är mycket finare.»
»Jag har klädt mig i gulL, säger
en annan.
»Gula hyacinter! Det kan man väl
kalla egendomligt, och det har inte
existerat länge!»
»Min rosa är också efter sista
uppfinningen», säger en annan. »Var så
god och betrakta mig noga! Jag är
inte blekröd, inte rosenröd; jag är
djupröd, varm, älskvärd, — i hög grad
anslående! Jag hörde
trädgårdsmästaren säga, att jag var något enastående!?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
