Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunnat se honom, skola vi
säkerligen lättast få se en bild af mördaren
i ögonen på den fördömda papegojan,
som väsnas däruppe.»
Därmed tog gymnasten Holmlock ett
språng, värdigt en gräshoppa, dch grep
tag i papegojan, som han genast vred
halsen af, hvarpå vi båda ifrigt tittade
in i dess ögon.
»Ja, vid alla gudar», Topade
Holmlock, »ser jag inte en bild af en karl
i hennes ögonl Han har mikroskopiska
mustascher, osynlig näsa och ful uppsyn.
Se så idiotiskt han stirrar! De måste
vara mördaren», tillade han upphetsad.
Jag uttryckte också min lifliga
beundran öfver hans skarpsinniga metod.
(Min misstanke, att det möjligen kunde
varit sig själf han sett, behöll jag
blygsamt för mig själf.)
Nu skredo vi till en närmare
undersökning af familj eliken. Holmlock
synade dem i sömmarne och ropade
därpå lifligt:
»Ser du, med hvilken fullåndad
degans mördaren har förstått att bruka
sin knif, som tycks ha varit en vanlig
förskärarknif. Den skurken måste själf
vara en van förskärare och har
säkerligen varit hofmästare hos någon furste.»
Nu tog han upp ett af de små
barnliken och fortsatte:
»Ja, se bara här! Det måste
dessutom . vara en tankspridd person, ty,
så sannt jag lefver, har han inte efter
alla konstens regler skurit upp den här
stackars flickan i delikata skifvor. Gud
vet, om han inte till och med i
tankarna har ätit af henne; där ligger ju
en tandpetare, som nyss tycks ha varit
använd. Som den är af gåsfjäder och
icke af trä, kan den icke ha tillhört
den ekonomiska familjen Lundström,
utan måste följaktligen ha ägts af
mördaren, som icke skämts för att till och
med peta sig i tänderna efter sin
afsky värda måltid.»
Därmed stoppade min vän
tandpetaren i västfickan för att, som han
sade, använda den som bevismaterial.
Han snokade ytterligare omkring en
stund därinne och vände sig så åter
till mig:
»Nå, hvad är nu din tanke om
dramats förlopp?» frågade han.
»Jo, efter min blygsamma mening
har mördaren helt djärft ringt på,
blif-vit insläppt och sedan hastigt och lustigt
knackat ihjäl dem samt och synnerliga».
»Ah, där hörs det, hur oerfaren du
är i sådana saker», inföll Holmlock.
»Hur kan du tro, att en så rutinerad
brottsling, som vi här ha att göra med,
skulle bete sig så simpelt och
borgerligt? Först och främst brukar det
alltid vara minst 2 vid dylika
expeditioner, och vidare ha bofvame kommit
genom fönstret och icke genom dörren.»
»Ja, men alla fönstren äro ju
tillstängda och intet är sönderslaget»,
invände jag häpen.
»Än sen då? Hvad tror du det
generar skickliga inbrottstjufvar? Den ene
af dem har med all säkerhet varit
glasmästare och haft med sig under armen,
medan de klättrade uppför stuprännan,
en hel fönsterruta, som han, sedan de
väl slagit sönder den gamla och
krupit in, satt in i fönsterramen igen, så
att ingenting skulle märkas.»
Jag stirrade med gapande mun på
Sherles och kunde af lutter förvåning
icke yttra något på en stund. Men
när jag hörde honom tala, föreföll hans
åsikt allt sannolikare, och till slut var
jag fullt och fast öfvertygad om, att
mördarna klifvit uppför stuprännan 3
våningar högt, medan en af dem burit
i famnen ett stort fönsterglas. Ja, så
måste det ha gått till!
»Därpå», fortsatte Holmlock Sherles,
»har glasmästaren kastat lasso om
husfadern, hvarpå hofmästaren i lugn och
rö kunnat skära upp honom. Den
stackars frun med sina små barn hade
naturligtvis svimmat af förskräckelse
med detsamma, hvarför de voro lätta
att expediera. Jag tycker dock, att
bofvame åtminstone kunde ha varit så
gentlemanlika att använda slaktmask»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
