Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grant de rustade till det därnere vid
stationen. De körde fram hela stora lass
med grönt ekeris till klädsel på
stationshuset och till äreport och satte upp
hela rader med stänger för flaggor och
gjorde tillställningar värre, än om själfve
kungen skulle kommit dit och sett på
dem. Fast det hade Anders Petter reda
på, att kungen hade inte tillfälle att
komma, utan det var landshöfdingen,
som skulle få viga in denna lilla smala
banan. Tåget gick fram och tillbaka
hele dagen och pep gjorde det som på
beställning, hvar gång det kom midt
för Anders Petters på Slätten. Anders
Petter var så arg, så han kunde bitit
svin. Aldrig hade han hälsat på
half-stopaflaskan så träget och aldrig till så
liten tröst.
Om morgonen på själfva
invignings-dagen klädde Anna Sofla och Johan
sig i högtidsdrägt; de skulle ner till
Kröplinge station och se på
fästlighe-terna. Detta fick nu Anders Petter både
se på och höra, men han gitte inte be
dem låta bli. Själf klädde han sig
också, men inte var det i
högtidskläder, utan han tog sina allra uslaste
paltor på sig för att kunna riktigt
van-vörda den stor-a invigningsdagen, fast
det var en söndag. Han hade då
aldrig i sin tid varit så räligt klädd
nån hälgdag. Men han skulle visa
gud och hela världen, hur mycket han
äkstimeräde denna banan. Två
rediga gökar mundigade han inoch
halfstopaflaskan stoppade han i
bykse-lomman — sen gick han sin väg.
Han gitte inte stanna hemma och
se på, när Anna Sofia och sonen
stassade af ner till stationen.
Förbannade bana! Han tyckte nästan, han
hade lust till att välta ikull hela tåget,
när det kom, med både landshöfding
och länsmän och präster och leviter
och härrar och proselyter, innan det
hann fram till stationen.
Hvart tänkte han sig hän? Jo, han
skulle gå till Larstorp. Gustaf hade
ju varit nästan lika rasande på denna
järnbanan som han själf, för de hade
skurit sönder Larstorpa jord med, fast
inte på långt när så illa som här på
Slätten. Tänk, hvad Gustaf skulle
grina, när han fick se honom så här
vanvördigt utstyrd på själfva
invigningsdagen 1 Han skulle ha Gustaf till att
dra på sig samma slags grannlåt —
blaggarnsbyksor och träskostöflar och
bindtröja och luden hätta, och så
skulle de bägge ställa sig vid banan
och hedra invigningståget med ett
hurrande, som blef ett knorrande, när
tåget frustade fram. Hihihi! Det måste
han ta sig en bestyrkare på, och det
gjorde han.
Men när Anders Petter kom dit fram
till Larstorp, så stod allt folket där,
både Gustaf och Karl August och Rika
ute på gården, i sina bästa kläder,
färdiga att gå fram till Kröplinge, till
stationen.
»Hvart ska du gå hän?» frågte Gustaf*
när Anders Petter och han hade hälsat
på hvarandra.
»Hvart ska du gå hän, du själf?»
tyckte Anders Petter på sitt vis,
för-smädeligt, och mönstrade sin medhållare,
som han hade trott, ifrån den fine
sön-dagshatten och ner till de blanke
stöf-lama.
»Vi ska fram till invigningen. Och
det ska la du med, kan jag se», sa
Gustaf och tittade på Anders Petters
granna klär och grinade.
Men Anders Petter förstod sig inte
på skoj i dag.
»Till invigningenI» skrek han. »Jag
trodde, att du var karl, du Gustaf, som
kunde hålla i dig och vara arg mer
än densamme dan, du. Jag trodde,
att du och jag skulle varit så pass karlar,
så vi skulle kunnat visa dem, hur pass vi
vilja hedra dem, för de ha fördärfvat
våra ägor — titta på mig! — och stått
här nere vid banan och hedrat dem
och visat dem, hur mycket vi vilja ära
och hedra dem. Nu ser jag, hur det
är med dig, som har varit så breder i
gapet förut, du har låtit barnen tubba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
