Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
EN MIDVINTERVISA.
Allt svartare föll mörkret och töcknet mera
grått
på leden framför oss och stig som vi trådt,
allt ljus var som slocknadt i världen.
Vi famlade i natten, vårt öga vardt skumt,
vår själ var bedröfvad och på tungan tego
stumt
våra visor ifrån fädernehärden.
När natten svepte om oss med dimmor
och dis,
då fröso våra hjärtan och vordo såsom is;
till förtviflan bedröfvade i anden
vi kämpade om vägen under stönande strid.
De sårade föllo; det kom oss icke vid,
de föllo, men vi räckte dem ej handen.
Och dem vi hållit kärast i blindo till blods
vi slogo och kände oss som segrare till mods
och stego öfver sårade och döde.
I natten hördes flämtande, jämrande ljud,
och stjärnorna tindrade i tårar hos Gud
af ömkan med vårt nattmörka öde.
Men när mörkret låg tätast öfver skogar och
fjäll
vi grepos af sällsamma tankar en kväll
och talade och sade till hvarandra:
»Hvad fattas väl vårt hjärta, att det veknar
så ömt?
Är det något som siats oss, något som vi
drömt
om vägar, som bli ljusare att vandra?
Se där stiger ur vårt hjärta en värmande våg,
på tungan vakna visor och sång i vår håg,
och det tycks att vårt öga ser klarligt.
Se hvad är det, som för våra händer till
smek?
Våra fötter vilja röra sig i danser och lek,
våra ord falla vänligt och varligt.
0 förvisso är den våg, som så värmande
käns,
en aning i värt inre att natten nått sin gräns,
och att ljuset som flytt skall återvända.
Då vilja vi väl pryda oss och reda oss till fest
och bjuda hvad vårt hjärta och vårt visthus
har bäst
åt alla, åt alla som lända.
Med enrisgrönt glade vi smycka våra hus.
Vi vilja fira ljuset med tusende ljus
1 granarnes ungdomsfagra grenar.
Vi hämta oss gäster ifrån fjärran och när,
och hvem som än kommer skall vara oss
kär,
när glädje och gamman oss förenar.
Vi vilja lägga läkande örter och blad
på sår, som vi slogo, enhvar i sin stad,
och den nakne, hvars klänning vi röfvat,
vi vilja väl rikeligen kläda igen;
och den, som har slagit oss, kalla vi vår vän
och förgäta hvad ondt han har öfvat.
Och alla de elända i den villande värld
vi vilja väl bjuda, och tina vid vår härd
och vårt bröst de förstelnade och frusna.
Vi vilja sjunga visor, hur vintern förgår,
hur vår längtan sträckes mäktig genom
mörkret som rår
mot dagarne som ljusna, som ljusna.»
Så sutto vi i tankar och talade en kväll,
och rörda stämmors ekon bland molnhöljda
fjäll
förklingade, tynade och dogo.
Men snöhvit jorden klädde sig i oskuldsfa-
ger skrud,
och alla de små stjärnorna, som tindra hos
Gud,
de sågo oss med glädje och logo.
Oscar Stjerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
