Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndiga år kommen bagare, som troget
uppfyllde sina förpliktelser mot sina kunder
och sin mjölnare, gör bankrutt i sin
grannes affärer, som försäljer haschisch>, och
såsom ett föregående medgifvande från
sina läsare uppställer han den af Kant
så grundligt skakade satsen: »Det finnes
för människan en yttre värld». En fläkt
af tvifvel andas också stundom hans poem
som följande prof visar:
ALLTID.
Af Sully Prudhomme.
Ofversättning af Selma Setterlund.
Du evigt vara skall, man må
Dig ande eller stoft ju kalla.
Vårt jordlif är ju blott ändå
Likt droppar, som i hafvet falla.
R. F A. S. PRUDHOMME.
Tag blott en sten, bryt sönder den,
Du kan dess bitar sönderstöta,
ålen samma sten du äger än,
Den skall i annan form dig möta.
At kärlekskval du lämnar dig
För att din själ tillintetgöra.
Hon är dock kvar, hon hämnar sig,
Ty intet kan dess lif förstöra.
Du stöter dolken i ditt bröst,
Du flyr — men mördaren förblifver;
Det själen är. O! grymma tröst,
Den evigt oförgänglig blifver.
Ifrån din drömda himmel är
Du bannlyst, lifvet är en gåta.
Oändlighetens ström dig bär
Framåt, hvartill det än må låta.
Ett ögonblick du blott kan dö,
En kort, orolig slummer bara,
ålen tanken, den kan aldrig dö.
Jag bäfvar för att mänska vara 1
I språkforskaren Gaston Paris har Sully
Prudhomme alltid haft en trogen vän och
beundrare. Det var också han, som på
våren 1865 uppsökte den berömde kritikern
Sainte-Beuve med sin väns sånger Stances
et Poemes för att utverka ett omnämnande
af dem i den måndagsföljetong Sainte-Beuve
skref i Constitutionel. Omnämnandet lät
vänta på sig tämligen länge. Först i juni
omtalade han den unge skalden, som han
tyckte borde »servera sina verser i mindre
dosis åt publiken för att man skulle kunna
smaka på dem och i lugn njuta af deras
egendomliga doft. Författaren älskade
alltför många saker på en gång, men gjorde
sin bekännelse som poet.» Sin kritik
sammanfattade Sainte-Beuve slutligen i
följande ord, som förträffligt karaktärisera
Sully-Prudhommes poesi: »Den vetgirige och
själfva drömmaren, den, som fordom var
klerk, eller munken i sin cell och som ännu
i går var en böckernas och skrifrummets
man, åker nu på järnväg och begagnar
sig af den för att besöka världen, för att
få sin del af allt sevärdt af alla konstens
eller naturens skönheter. Är detta
ingenting? Det har alltid varit poesiens åliggande
att inregistrera hvarje universell
samhälls-välgärning ...»
Af de båda män, norska stortingets
utskott utsett till pristagare, är Henri
Dn-nant, född 1828 i Geneve, skriftställare
och filantrop och tillhör genom sitt
uppträdande till förmån för sjuka och sårade
i fält mänsklighetens största välgörare. Det
ohyggliga tillstånd, hvari han under det
italienska kriget fann slagfältet vid
Solfe-rino, där tusentals sårade af både vän och
fiende lågo utan hjälp eller vård och
följaktligen också omkommo i massor,
förmådde honom att gripa till pennan och i
en gripande skrift »Un souvenir de
Sol-ferino» skildra sina intryck från kriget.
Boken gjorde det största tänkbara
uppseende, och en följd af Dunants
verksamhet och agitation blef slutligen också den
bekanta Genevekonventionen till skydd och
vård för sårade och sjuka i fält, hvilken
numera omfattats af alla civiliserade
makter och verkat så oändligt mycket godt.
På långt när icke så storartade resultat
har den verksamhet haft, som utvecklats
af Frédéric Passy, född 1822 och sedan
1877 medlem af Académie des Sciences
politiques et morales. Sina förtjänster om
fredssakens befrämjande har han
egentligen inlagt såsom den nitiska sekreteraren
hos Ligue internationale de la paix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
