Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden eller Nichan Iftikar. Det var
en medelgod orden; en rätt bra orden.
Och han fäste den på sitt
frackuppslag med en känsla af att han kanske
verkligen behöfde den, eftersom han
hade ett blått ankare på vänstra handen.
IV.
Det blef dans efter bordet; men
Fant blef sittande i ett soffhörn i
rökrummet. Vid hans sida satt den man,
som han fordom hade förargat genom
att stirra på hans utländska orden; men
han var nu kpmmendör. De hade
blifvit goda vänner och kallade
hvarandra för du, när de sade något åt
hvarandra; men de sade ingenting.
De sutto blott i hvar sitt hörn af
soffan och rökte stora cigarrer med
mag-gördlar och förstodo hvarandra
fullkomligt.
Läkarne hade förbjudit Fant att röka
starka cigarrer, ty han hade ett dåligt
hjärta. Men han hade just tändt den
tredje efter middagen.
I spegeln på andra väggen, midt
emot, såg han de dansandes hvirfvel
och ljusfloden från salen. Han hade
ofta undrat öfver hur det kom sig, att
de tycktes dansa liksom på filt eller
på en mjuk gräsplan, ljudlöst. Han
förstod nu, att det berodde på att han
såg det i spegeln. Emedan bilden
träffade honom från ett annat håll än
larmet och musiken, ställde han dem
icke i samband med hvarandra, och
öfver de golftiljor, som spegeln återgaf,
tycktes dansen gå utan buller. Se de
unga flickornas hvita klänningar, se
deras flämtande bröst — — —
Han erinrade sig att han en gång
hade sett henne, som nu var hans
hustru, sväfva förbi som de, i en ung
flickas enkla hvita dansklänning. Hon
var annorlunda klädd nu.
Se, där var hon ju med honom,
kusinen. Hon blef stående ett ögonblick
i dörröppningen, upprätt, spenslig och
smärt som alltid. Hon tycktes alldeles
naken under det styfva, brokiga siden-
stycke, i hvilket hon hade svept in sin
kropp, och som blott hölls tillsamman af
några spännen vid skuldrorna och midjan.
Och de böjde hufvudena sammans och
h viskade.
Nej, han måste röra på sig en
smula. .. räta litet på benen . . . Det
är inte bra att sitta för länge stilla
efter en stark middag och röka tre
svarta cigarrer.
Han tände den fjärde och började
drifva af och an genom rummen.
Han kom ut i tamburen. Tre unga
herrar med hvita blommor i
knapphålen sutto på vedlåren med
cigarretter i mungiporna och pratade om
fruntimmer; men de tystnade då han
gick förbi. Han öppnade dörren till
det lilla gröna kabinettet och gick in.
Det var tomt. Han satte mandarinens
gula hufvud i rörelse med en stöt af
en fingerknoge och gick fram till
fönstret.
Fönsterglaset andades rimfrost och
vinterkyla. Han blåste på rutan tills
det blef en glugg mellan isblommorna,
lade ögat till glaset och såg ut.
Himlen var svart och gnistrade af stjärnor.
Högst uppe satt Karlavagnen på ända
med stången i vädret.
Det var sent, alltså.
Han kunde icke förmå sig att lämna
rummet, ty han kände en bitter och
frätande längtan efter sin hustru och
efter kyssen från fordom, kyssen under
det blågröna ljuset från den ensamma
glödlampans pärlsnodder, kyssen, som
mandarinen hade bevittnat i sin nic
kande halfslummer. Om hon ville
komma nu, just nu? Ingen kunde
kyssa som hon, nej ingen. Han hade
kysst andra kvinnor, sedan hon icke
älskade honom längre, men han hade
glömt dem alla, han skulle icke känna
igen dem om han mötte dem på gatan.
Om hon ville komma! Ja, om hon
också kom för att möta den andre,
äfven då skulle han taga hennes tvungna
och bedrägliga kyss för en lycka, äfven
då — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
