Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den lilla parkens träd och hvit snö
stänkte mellan järnstaketets spjälor.
Han skulle hafva fortsatt, sneddat
genom parken, följt kajen förbi infrusna
fartyg bort till hamnkrogen och där
ätit sin mat i källarsalen, så hade
varit hans mening och det skulle
hafva blifvit billigare, men vinden
blåste honom in på det gamla stället.
Han gaf tappt, nedtystade de svaga
förnuftsskälen — herre gud, han hade
alltid varit en sorglös och lättsinnig
människa! Den tanken var honom,
egendomligt nog, till en tröst, då han
nu började blifva gammal och lifvet
blef motigt och bittert.
Inne i matsalsvestibulen, till höger
om farstun, var det så varmt och tyst.
En stor kamin glödde rödhet och som
klockan endast var half tio fanns ännu
ej några gäster. Han tog förnöjd af
sig den tunna rocken och gick fram
till tvättstället för att skölja händerna.
Vattnet var ljumt och tvålbiten ny och
doftande, handduken ren och
oskrynklad. Han såg sig i spegeln: ett fåradt,
rödt ansikte. Kragen var litet solkig
och halsduken — aj! Men med
kavajen igenknäppt, så där, och så håret
— han drog fingrarna genom de
yf-viga lockarne — håret! Det var hans
stolthet, med det blef han respektabel,
imposant. Och efter en sista blick på
Beethovenmanen slängde han upp
glasdörren och gick in.
Borden stodo i snörräta rader, med
hvita dukar och krukblommor på hvarje
bord. Väggarnas dekorationer lyste,
de liknade sockerbageriarbeten eller
ut-stofferade jättelock till parfymetuier.
Rokokosnirklar och förgyllda blad
inramade speglar och brokigt målade
väggytor, som skulle föreställa
herdescener, och små glödlampor sutto i
klasar på skimrande spiralrankor. Han
valde ett hörnbord vid ett fönster där
mattgula halfgardiner och en lagom
hög läderpanel utestängde draget. Där
ute var nu snöstormen i full gång och
luften yrde tjock af hvitaste hvitt, ge-
nom hvilket man såg enstaka svarta
gestalter mödosamt streta mot vinden.
Det var skönt att sitta där inne.
Han såg på den lilla
frukostmatsedeln. Nu skulle en sup smaka, det
gällde endast kombinera så att kronan
räckte till. Smör, ost, sill och
brännvin — fyrtio öre. Ja, det var det.
Stekt fläsk med löksås — trettiofem
öre, det måste han ha. Och så en
pilsner, tjugufem öre. Drickespängar
tio öre, hur mycket blef nu
alltsammans? En krona, tio. Nej, det dugde
ej. Om man tog bort sillen och
utbytte pilsnern mot vanligt öl blef det
bestämdt nittio öre. Nå, så fick det
vara. Men han skulle begära akvavit
så finge han en hel butelj, af det
renade brännvinet ställdes endast fram
en liten karaff. Han knackade.
Vaktmästaren, som kom, var en
gammal bekant, hvilken emellertid ej med
en min förrådde att han kände igen
kunden. Tvärt om såg han tyst och
buttert väntande som på en främling.
Det stämde ned humöret och i den
godmodige slarfvens bröst stack det
till som af en nål, hårdt så det kom
tårar i ögonen. Verkade han så
förfallen att kyparne låtsades ej minnas
honom och hans forna rundliga
dusö-rer, kanske trodde de att han icke ens
kunde betala sin mat? Han såg upp
och sökte le sitt gamla leende under
det han gaf ordern.
Knifvar, gafflar och porslin slamrade
ute i serveringsrummet. Där kom
redan hans beställning, glas och assietter
dukades upp och färskt bröd lades i
korgen. Varm, oskalad potatis, inlagd
sill också —- jaså, kostade det lika
mycket med eller utan, nå! Fläsket
skulle väl dröjas med en stund?
— Jo. jo, ja.
Han vecklade upp sin servett, gjorde
en kumminostsmörgås, tuggade fort och
tog så supen i ett långt, vant drag.
Sillen var god, utmärkt. Halfvan
smakade förträffligt och han kände sig på
nytt varm och förnöjd under det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
