Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är en i vetenskaplig omformning
formulerad Pilatus-fråga: hvad är
sanning? För honom blir denna fråga
ett evigt crux ignorantiæ. »Samma
stämma, som tillropar den kristne att
förlåta sin fiende, tillropar nya
Zee-ländaren att steka honom — och han
äter honom med andakt.»
Hans inre är i uppror. För att
vederlägga detta verklighetens färgspel,
där ömsom hvitt är svart och svart är
hvitt, hvad behöfs det då annat än
min egen starka förtrytelse eller mitt
starka gillande eller kärlek? Däri
ligger domen, som icke kan jäfvas,
åtminstone icke af mig, mitt hat och
min kärlek. Har jag icke alltså
en maktfullkomlighet inom mig? Hvarje
människa för alltså med sig en
värdemätare, en betygsbok, och hur
förblindad hon än må vara af sitt eget
väsens synmått och beräkningsgrunder,
i stora konturer tecknar hon det rättas
gränser i alla fall. Men hvad
idealisterna vilja, att det rätta ändå står i
sin oanfäktade idealitet som ett
begrepp, höjdt öfver individuell
godtycklighet, det erkänner också Kleist, men
det är blott det, han kämpar för, att
det icke är något, som af en definition
kan omramas, det är ett något, som
i hvarje enskildt fall är en relation,
ett förhållande, där två faktorer spela
in, den stora principen och den
individ, som står i stridens tunga och
hetta. Så blir domen öfver idealets
kraf på den enskilde ej mer
formulerad enligt rättsfanatikerns torra
pliktbud, utan med känsla af lifvets många
fordringar och våldsamma slitningar.
Men att lifvet själft, att ödet, att
verkligheten var grym, var ointelligent,
att den kunde förfölja öfvermänniskan
— hur bittert och olycksaligt fick han
ej pröfva det! Med hvilken glad tro
på möjligheten att vara sig själf, att
sätta sin segelslups kurs ut på
möjligheternas och drömmarnas ocean,
börjar han icke den lifsseglats, som
Ibsen en gång kallat att segla för nö-
jet att segla. Han var urbilden för
den öfvermänniska, som Nietzsche
tecknat, för den andliga aristokrat, som
ej kan tänka sig andra gränser än
sitt väsens fria kraf, så att säga en
andlighetens apostel, en det inre kallets
man. Jag har redan talat om, hur
han mot sin vilja genomgick
officerslif-vets besvärligheter, hur han bröt
därmed, och antydt hur förlofningstiden
utmärktes af otaliga bizarrerier. Han
föreslår till sist Wilhelmine att
tillsammans med honom föra ett idealiskt
bondlif på landet. Men då vägrar hon,
och då bryter han förlofningen. Att
närmare följa hans vagabondartade
tillvaro några år framåt, förbjuder oss
utrymmet. Ett drag måste dock
anföras för att visa den suveräna
lifsin-tensiteten hos denne unge man, som
enligt vanliga beräkningsgrunder borde
känt sig rätt beroende. Han
förkunnade en dag, att han behöfde göra en
resa. Med hvilket ändamål? I detta
afseende var han hemlighetsfull. Och
troligen var hela denna hemlighetsfulla
resa förestafvad af en önskan att i
ensamhet företaga en själfpröfning,
huruvida han skulle ägna sig åt det
författarekall, som gaf honom lifvet och
— döden. En af hans biografer är
öfvertygad därom. Hans
verksamhet som författare är också för rik att
härstädes teckna i detalj. Men när
han ändtligen, alldeles nödställd,
hamnar som en af den ädla preussiska
drottningens pensionärer, kommer
olycksdagen öfver hans fosterland i och med
den Napoleonska invasionen. Och i
en tyskhetens begeistrung, ett
fosterländskt raseri, som man väl kan förstå,
inrollerar han sig som en af de frivilliga
i Österrikes kamp mot de franska
örnarnas segertåg. Slaget vid Wagram
tillintetgjorde de tyska förhoppningarna,
och bruten till kropp och själ,
återvände diktaren till Berlin. Där
utspelades så hans lifs sluttragedi. Hans
skaldeäras sol, som för närvarande
strålar från middagshöjd, hade ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
