- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
49

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte ha funnit upp krutet för att plocka
några feta sparfvar, linda dem i späck
och låta dem steka en åtta, tio
minuter, hvarken mer eller mindre. Passa
på tiden, det var det viktigaste, inte
sant?

»Det förmodar jag,» svarade
brorsonen, »men min personliga erfarenhet
sträcker sig inte så långt.»

»Nej, du vet hvarken hvad du äter
eller dricker,» sade herren till Vårås.
»Det är ett fel hos dig, Sölve, ett stort
fel.»

Den unge släktingen log. Han hade
ett vackert leende, som icke räckte
länge, men som förvandlade hans något
allvarsamma drag: »Det kan nog hända»,
medgaf han och smakade på sitt
rödvin. Då han satte ned glaset, såg han
sig frånvarande omkring i salen. »Att
farbror ställde Buddha i rökrummet,»
utbrast han.

»Hvar skulle jag ställa honom?»
frågade jägmästaren. »Du vill väl inte
jag skulle rest ett altare? Ibland
påminner du mig om Jansen —»

»Jag?»

»Du, ja. Det förstås — innan han
blef galen. Jag tänker inte på alla de
där dumheterna med buddhismen, men
det var en människa, som bara lefde
i sina funderingar. Tror du han skulle
haft en aning om att det är peppar
och det salt?»

Brorsonen sade ingenting, men han
såg mycket road ut.

»Och hvad som var ännu tokigare
— — Inbillar du dig att den karlen
visste om en kvinna var klädd i rödt
eller ärtgrönt? Han kunde stå och
sluka dona Mercedes med ögonen, och
när jag frågade honom, om han sett
damen i svart med violer, stirrade han
bara på mig. Det var på en middag.
Inte hade han det aflägsnaste begrepp
om hvem jag menade. Och ändå bar
hon en dräkt, som man med säkerhet
inte sett maken till därborta. I fråga
om smak var hon oöfverträffad liksom
i fråga om allt annat. Det var väl

inte för intet hon kallades
Nederländernas vackraste kvinna. Jag minns
ännu den urringningen, den halsen och
de armarna —»

»Farbror, farbror,» smålog den unge
mannen. Fast ägaren till Vårås var nära
sjuttio år, tyckte han inte illa om att
bli afbruten på detta sätt, hvilket för
resten föll sig helt naturligt gentemot
en gammal herre, som kunde få en så
ungdomlig glimt i blicken som han.

»Ja,» fortfor han, »jag kan just undra
om hon är densamma. Det är nio år
sedan jag såg henne sist, hela nio år,
och jag har inte en gång ett porträtt.»

»Men om hon kommer hit,» inföll
brorsonen, »det är ju inte omöjligt —»

»Omöjligt? Ingenting är omöjligt
för den kvinnan. Det skref jag också
till henne, när jag fick veta att saker,
som tillhört Jansen, skulle säljas, och
du skulle bara se hennes svar, som jag
har därinne i skrifbordet. Att skrifva
bref, det är kvinnornas hemlighet, det
har jag alltid sagt. Vi karlar —»

»Vi få trösta oss med att det ändå
är vi, som lära dem hur man steker
sparfvar, eller med vår rimmade
metafysik som Jansen. De verser han
skickade henne, det var ju inte annat?»

»Din spjufver,» sade jägmästaren.
Det sprang en gnista ur ögonen på
honom, det gjorde det så lätt, och det
var få saker, som försatte honom i så
godt lynne som att höra sin brorson
skämta, hvilket icke hände alla dagar.
Måltiden var särdeles angenäm, och de
reste sig mycket belåtna från bordet
för att gå och dricka kaffe i
rökrummet.

Husets värd, som var ovanligt
upplagd att prata den eftermiddagen, åtog
sig att lära sin unge frände hvilken
konst det är icke blott att äta utan
att dricka litet och med förstånd. Hvad
honom själf angick, föredrog han att
slå ett par droppar konjak i sitt kaffe,
men han hade en gång träffat en munk,
som sagt honom att ett glas likör
åtminstone skulle ha handens tempera-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free