Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det eftersträfvansvärdaste af allt, i
synnerhet som fliten i och för sig var en
naturnödvändighet för kynnen af hans
skrot och korn. Andras erfarenheter
kunde ju gå i en motsatt riktning, men
det fanns icke desto mindre folk, som
kunde vara förståndiga i Uppsala.
»I Uppsala? Ja, hvarför inte»,
sade brodern, men den lilla
sprittnin-gen i hakan var en kvarlefva från ett
annat och tidigare skede. »Förståndet
är en god sak, det är det visst»,
fortfor han, »och jag har stor respekt för
dem, som hålla sig till forskningen,
bara det inte bär åt fanders en vacker
dag.» — Det var sant, det hade han
inte talat om. Den gamle på Vårås
skulle få en bok, som han köpt på
hemresan och som skulle låtsas vara
ett minne från Jansen. Den kom från
buddhistklostret i Colombo.
»Från buddhistklostret», upprepade
kandidaten. »Inte var han väl klok,
den där Jansen, du?»
»Klok?» utbrast plantageägaren.
»Klok, nej». Och ändå var det en
Musschenbroek, ehuru inte i rätt
nedstigande led. . . . Det visste väl Sölve?
Marthas farfar hade haft det där lilla
snedsprånget på sitt samvete och den
illegitime sonen intog samma ställning
i samhället som sina halfsyskon, om
man bortsåg från den omständigheten
att de voro förmögna och att Adrian
Jansen inte hade annat att hoppas på
än sina utsikter som orientalist. Sist
och slutligen var det nog detta, som
blef ödesdigert för hela hans lif, fast
inte så som man skulle kunnat tro.
Han hade aldrig gjort sig skyldig till
något öfverdåd, ehuru han umgicks i
så fina kretsar att han kunde skicka
blommor till senorita Pita y Pereyra,
hvars familj nyligen flyttat till Haag.
Det gjorde hans halfbror också; han
var änkling och kunde tillåta sig en
dylik svaghet, men han tog det lugnare,
han lät blomsterhandlaren sköta om
saken. Jansen kom själf med sina
buketter och hade skrifvit verser, som
den sköna fann emellan rosorna. Han
gick i timtal framför hennes fönster,
han kunde sofvit utanför hennes port,
och inte var det troligt att det verk
öfver Indiens religioner, som han var
sysselsatt med, gjorde synnerliga
framsteg den tiden. Det dröjde för resten
inte länge, innan han blef galen. Man
hade reda på att den tillbedda en
vacker morgon skickat honom och hans
framtidsutsikter på dörren, och hela
staden visste att han gjorde natten till
dag. Med tiden blef han mera
stillsam. Spanjorskan fick en annan friare,
som inte behöfde gå och sucka så
många månader innan han blef
bön-hörd, och när Mercedes blef fru van
Musschenbroek, sökte Jansen tröst hos
buddhismen. Folk visste att han hade
en skruf lös, och boken, som han hållit
på med, blef aldrig färdig. Ibland var
han tillsammans med sin nya släkting
och hennes beundrare —- hon hade
inte så få — och då man gått och
skrattat åt honom en nio, tio år, reste
han till det där klostret på Ceylon,
som han besökt en gång i sin ungdom,
och där han stannade till sin död.
»Ja, det var ju en romantisk historia«,
sade Sölve Lindfors. »Har styfdottern
reda på allt det där?»
Hans bror smålog. »Hon har reda
på mycket, men hon tiger, och ibland
tror jag att Mercedes inbillar sig att
Jansen fattas i hennes lycka, fast den
lyckan varit fullständig nog.»
Kandidaten satt och funderade: »Du
tycker inte om henne, hvad har hon
gjort dig?»
»Mig? Ingenting. Tro inte att jag
är af den sorten. Vi två ha ingenting
otaldt med hvarandra, inte det bittersta,
det får du nog se, när du kommer ut
till Vårås. — Hvafalls? Beror det på
hur snart du blir färdig med din
tentamen? Den gossen öfverilar sig då
inte hvarken i tankar, ord eller
gärningar. Tänk att det finns någon i
familjen, som blifvit ett exemplar.»
Återigen syntes den lilla sprittningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
