Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFFISCH PÅ AFFISCH.
TAramatiska teatern har i fru Bosse
en artist af säregen charme, och
någon annan än hon kunde inte ge den
subtila illusion af »Kung Renés dotter»
— i Henrik Hertz’ lyriska drama —
som hon lyckades ge. Den blinda
prinsessan, gjordes stiliseradt, och om fru
Bosses ofta förekommande stiliserade
kvinnofigurer kan man disputera. Men
säkert är, att det låg poesi åtminstone
öfver prestationens senare del.
E. Petschler, am.-foto.
FRU BARCKLIND I »KÖPMANSHUSET.»
Hr Palme sam i ett haf af
förtjusning, när han spelte den af Jolanta
bedårade riddaren. Han passade
förträffligt. Han läste versen smältande
och hade den romantik öfver sig, som
utstrålar ur den danske diktarens vers.
Fastän stycket är enaktare, kunde
ingen af de uppträdande beklaga sig
öfver att rollerna voro för korta. Ty
i all sin skönhet är språket betydligt
utdraget.
Närmast kom »På Gröna Lund»,
den naiva interiören af Hedvig v.
Nu-mers, som i midten af 1800-talet
väckte intresse. Nu föreföll den mossig,
men hr Palmes Bellman gaf dock en
smula behag åt den gamla tidsbilden.
Det finns bara två svenska teaterherrar,
som ha verklig lyrik i kroppen, hrr
de Wahl och Palme, och det är
lyckligt fördeladt af Talia, att
konkurrentteatrarna ha hvar sin. De Wahl skulle
aldrig kunna göra Bellman, Palme
aldrig Lill-Klas. De Wahl är den
moderna poesien — sådan finnes —
Palme den romantiska, och därför sjöng
han också med fin känsla »Opp,
Amaryllis!» Så bar jag aldrig hört denna
aubade framdarra.
Hr Örtengrens Lidner var mest lik
den excentriske skalden genom den
stora näsan. Hr Ö. är korrektheten
själf, men »Spastaras» skald var ju inte
värst skolad. Rollen låg mot
skådespelaren, och vid bedömandet,
huruvida en artist är bra eller ej, bör
alltid ihågkommas, om rollen är tacksam
eller ej — hvilket allt för ofta
försummas af recensenter, som förblanda
uppgiften med dess omhändertagares naturell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
