Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Adamsens värdshusvärdinna
och hr Hultmans korpral voro två
groteska typer, passande i ramen.
»Evas systrar», Edv. Bäckströms
studentidyll, har åter dykt upp och haft
i släptåg Adolf Wilbrandts »Fångad»,
det lilla glada lustspelet, där hr
Per-sonne spelar Leonard med mycket godt
humör, samt Aug. Blanches »Ett
resande teatersällskap». Dessa tre
stycken gåfvos annandag jul, och
åtminstone det sistnämnda kom mig att
göra den reflektionen, att julmat verkar
betydligt lugnande på dramatiken.
Sädana dagar är det mycket man får
smälta — hr Bergströms Sjövall och
hr Envalls Olander i all ära för resten.
När jag rör i all denna
antediluvian-ska repertoar, känner jag en unken
doft. På samma gång påminner jag
mig ett samtal med Albert Ranft. Det
var efter reprisen af »Ett köpmanshus
i skärgården» (Södra teatern). Frans
Hedbergs dramatisering visade sig
ganska dragande, och direktören prisade
allt hvad gammalt hette. För honom
stod »Värmländingarne» som ett ideal,
och den, som kunde skrifva maken till
»Stor-Klas och Lill-Klas», vore en
lycklig dödlig. Affärssynpunkten var tydlig.
Då jag invände något om
»Värmlän-dingarnes» urmodighet, stödde sig Ranft
på en auktoritet.
— Ja, man klandrar stycket. Men
jag har ändå hört en författare erkänna,
hur bra det är. Strindberg kallar det
helt enkelt ett mästerverk i sitt slagl
Möjligt. Men det är just »slaget»,
som verkar förlegadt. Gud bevare oss
från att gräfva upp alla lik! Det är
rätta sättet att få publiken att stagnera
i sin smak. Nej, här behöfves nytt,
friskt blod, pjäser, som bära nutidens
grodd och korn i sig. Tag upp
moderna folkpjäser, kulturbilder af den
tid, som är! Låt oss slippa det sterila
jolmet och befria oss från vådevillen
med sina handlingsförryckande
kupletter! Ha vi inte operetten?
I »Köpmanshuset» gjorde fru Fahl-
man stor nytta. Det är en njutning
att höra henne tala, och hon för sig
fortfarande med ungdomligt lif. Hr
Bæckstrom spelte kapellpredikanten,
rolig som vanligt, hr V. Lundberg
possessionaten, också lik sig. Fröken
Johansson skämmer inte bort en roll, och
inte hrr Barcklind heller, om ock
maskerad omotiveradt lik Oskar I.
Trogen sina tendenser, spelte Ranft
därefter »Andersson, Petterson &
Lundström», den Hodellska bearbetningen
af »Lumpaci-vagabundus», det
populära folklustspelet af Johann Nestroy
— »Wiens Aristofanes».
Emil Norlander, som skrifvit nya,
revyartade kupletter, är inte Stockholms
Aristofanes. Han hade några roliga
poänger, men alla de tillfälliga
an-spelningarne förstörde pjäsen som pjäs.
Nestroy skulle inte kännt igen den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
