Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN LUNDEQU1ST SOM TORA PARSBERG. Flodin, foto.
knappt Hodell heller. Hr Bæckstrom
var Lundström, som själfve Kainz
spelat. Jag gör allt för att glömma,
att Bæckstrom tillhört vår främsta scen.
Men det lyckas inte. Han förråder
ständigt sitt ursprung. Men det var
ändå på sätt och vis pinsamt att se
honom här, trots den karaktärsfulla
studie han gjort af sin suput, som
lyckligtvis inte bar kolingens drag.
Roligast var han ovillkorligen — trots
sitt bristfälliga kuplettföredrag — af
den klassiska gesälltrion. Både hrr V.
Lundberg och Hagman gjorde
emellertid de två andra typerna med lust och
nit. Gemytligt
levererade hr Nyblom
skolmästarens lärda
abracadabra.
Vi ha bara haft en
nyårsrevy i
hufvudsta-den, på Folkteatern.
Sedan »Lilla
Skånskan», ett tämligen
grötigt, blott ställvis
roande, anonymt opus,
delat »Engelbrekts»
öde att gå en half vecka,
fick man se hr
Leip-zigers »Flygande
Holländaren», kalkerad
på hrr Wagner,
Forsell och Hamrin (här
»Slamrin»). Revyn
var delvis bra, delvis
sämre. Förf. gick illa
åt prinsessan Karadja,
lite för mycket.
Hennes dubbelgångerska
sjöng den bästa
kupletten. Slamrin var
lyckad och pjäsen
en duktig puff för
Gotland som turistö.
Holländaren själf var
tråkig, ruinerna
restaurerade.
Till förpjäs gafs
»Bröllopsresan», fars,
bearbetad af fru Lotten
Seelig Lundberg, som sålunda också
skrif-ver, i likhet med danskarnes Anna
Larsen. Bäst i det harmlösa stycket var fru
Bertha Hjort, som gaf konst i en
gammal tjänarinnas skepnad.
På Svenska teatern har
»Generaldirektören» gått. Den kvicka
komedien af Alexandre Bisson kunde med
ett visst nöje ses om — gick senast på
Vasateatern. Fru Håkansson och hr
Svennberg briljerade som förr i
hufvud-rollema, och hr Bror Olssons
ämbetsman var en utmärkt typ.
Intressantare voro dock de fyra
kvällar strax före jul, då »Åkaren Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
