Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flodin, foto.
INGA BERENTZ I »ZIGENARBARONEN.»
därför vara tacksam för hvar gång, att
man åtminstone fått höra något.
Nionde symfonien gafs nästan bättre
föregående år — äfven då under hr
Nordqvist — i alla fall spelades den
med fläkt och eld, särskildt finalen med
den underbara slutkören till Schillers
ord (ur haps ode »au die Freude.») »Hur
underbart att tänka sig», så ungefär säger
Richard Wagner i sin skrift om
Beetho-ven, införd i hans samlade skrifter,
hvilken icke nog kan rekommenderas
till studium åt de intresserade, »hur
underbart att tänka sig Beethoven, detta
förkroppsligande af musikens väsen, af
musiken i och för sig, vandra omkring
som alla andra, som du och jag, på
den stora stadens larmande, brokiga
gator.» I själfva verket måtte
Beethoven, efter alla samtida beskrifningar och
afbildningar att dömma, ha varit en
sällsam gestalt, och litet anade väl
den stora hopen, hvem denne
besynnerlige, tankspridde enstöring, som den
dagligen såg på vägar och stigar, kunde
vara, om den också instinktmessigt
vördnadsfullt steg åt sidan, och lät
den underbara främlingen passera.
Denne underbare drömmare, denne
ensamme vandringsman genom lifvet,
hvilken, efter hvad man vet,
hemsöktes af en hel följd af olyckor, har
som ingen annan sjungit till
glädjens pris. Ingen har funnit så
jublande toner som Beethoven i sin
musik; hemligheten låg väl däri, att han
helt lefde i en inre värld, den yttre
existerade ej för honom. Det var
FRÖKKN KEYSER I »ZIGENARBARONEN.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
