- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
72

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAC. AHREN1SERO.

att väcka mycket stort deltagande; det är
nämligen en historia från våra dagars eller
rättare sagdt de senaste årtiondenas
Finland, med den ihärdiga kampen mellan
suecomaner och fennomaner såsom
hufvud-motiv. Framställningen har alla kriterier
att vara opartiskt hållen, och förf. måtte
vara en af de mycket få finska män, som
under den bittra söndringens tid förstått
urskilja och göra rättvisa åt hvad som
fanns riktigt och godt, likasom genom
öfver-driften förkastligt, hos bägge partierna,
ehuru väl han tydligen med förkärlek lutar
åt svenskkulturens sida. (Wahlström &
Widstrands förl.)

* * *

En bok, som väckt synnerligt stort upp
seende, är fru Anna Brantings »Staden».
Man har betraktat den som en s. k.
nyckelroman, i hvars personer man trott sig
igenkänna under masken det eller det eller det
bekanta Stockholmsånsiktet. Huru därmed
förhåller sig vet icke jag, men skulle helst
se om så ej vore afsikten, detta för
författarinnans skull, på hvars talang jag
alltsedan hennes »Sju martyrer» satt värde.
En personlig porträttering (utom att den
kan vara ohemul) drager lätteligen ner den
litterära kompositionen, och det skall vara
en Daudets snille för att såsom i »le
Na-bab», hålla den lika fullt uppe.

Fru Branting skiljer sig i mångt och
mycket från våra romanskrifvande damer
det är visst och sant; och det är ej för
intet som hon valde en manlig pseudonym
{Rene, icke Renée) i början af sin förfat-

tarebana. Icke clesto mindre märker man
genast, att »Staden > ej förskrifver sig från
en karls hand eller gemyt. — Planen är
näppeligen från början fullt genomtänkt;
sålunda hänger slutet ej alls tillsammans
med det föregående. Antingen har förf.
tröttnat och därför utan vidare ramlat på
för att få volymen fylld, lika godt huru,
eller ock, hvilket är troligare, var en helt
annan afslutning tillämnad och kanske
skrifven, men utbyttes af något skäl.
Hjältinnans, fru Evas, karaktäristik har icke
fått den utveckling, som vederborde, och
förf. röjer häruti en vanlig
fruntimmers-egenskap, den att antaga andra kunna
sätta sig in i hennes egen tankegång utan
att gifva dem tillräcklig vägledning; det är
detta, som till stor del gör att männen så
sällan förmå fullt fatta den kvinnliga
känslovärlden och inre själslifvet. Själfva stilen
är, med all dess ofta uddiga kvickhet,
alltför rapsodisk, och i handlingens korsvägar
snubblar man öfver icke få stötestenar.
Men där finns fullt upp af ypperliga scener
och icke mindre ypperliga bifigurer, tagna
på kornet. — Dock en fråga: hvar i all
världen har förf. sett ett sådant
lillgam-malt vishetsfrö som Evas gosse? (Alb.
Bonniers förl.)

* * *

I Varias nästföregående häfte
uppräknades den massa diktsamlingar, som
utkommit till Julen —• men mer än till en
uppräkning af titlar och författarnamn kom
det ej. Jag ser ej heller nu någon
möjlighet att reparera denna försummelse (om
det är en sådan), ty för en hvar, som ej
är estetiker till profession, måste det ligga
något skräckinjagande uti att så där
blindvis gifva sig ut på poesiens villande haf.
— Jag vill därför blott säga, att öfver
detta villande haf kretsar en ung
stormfågel, hr Ossian-Nilsson, hvars förste
förläggare just Varia haft det nöjet att vara
och som våra läsare under årets lopp en
och annan gång torde åter möta i våra
spalter. I hans »Hedningar» ljuder en
sång, som på nya toner går, med rytm och
kraft och rungande fart, som må väcka
minnen af Herwegh och revolutionslyriken
från 1848, om man så vill, eller af Kipling,
låt vara, men i vårt språk egentligen icke
har någon originell motsvarighet. (Alb.
Bonniers förl.) Renholm.

Breflåda.

Anonymus. Vi tacka för Ert vänliga bref. Fleia
af de synpunkter, Ni framställt, hafva vi redan.själfva
uppmärksammat och så långt vi kunna, skola vi söka
tillmötesgå Edra önskningar. Ni torde observera att
början gjorts redan i detta häfte.

Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free