Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO.
borgare tyckas bemöda sig om att skrapa
ihop milliader hufvudsakligen för att
kunna med dem genom sina döttrars giftermål
på nytt förgylla af tidens tand eller alltför
nobla vanor illa åtgångna europeiska
vapensköldar, där en italiensk furstes, en
spansk markis, en fransk grefves, en tysk
barons, men framför allt engelsk lords
adels-bref utöfvar en oemotståndig dragningskraft
på järnvägs-, petroleum-, stål-, svin- eller
spannmålskungarnes penningsäckar, kan
man vara öfvertygad om att en prins af
blodet, en äkta prins med gamla anor och
medlem af en af Europas förnämsta
dynastier, måste utöfva ett ofantligt intryck.
Man motser också ett upprepande af
samma hänförelse, men denna gång i förstärkt
grad, som vid föregående tillfällen gripit
afkomlingarna af Washingtons och
Franklins stolta och anspråkslösa republikaner
vid de besök, som gjorts af en prins af
Wales eller en medlem af den engelska
kungafamiljen, eller en rysk storfurste. En
annan fråga blir emellertid om den tyske
kejsaren, trots all artighet, skall kunna
påräkna den mäktiga unionens tillmötesgående
vid ordnandet af Tysklands nya tulltariff.
Antagligen upphör emellertid förtjusningen
där affärerna börja.
Den 26 februari 1802
Hundraårs- föddes i Besangon,
(lagen af Victor såsom son afen
afkej-Hugos födelse, sarrikets generaler och
en legitimistisk moder,
deltagarinna i Vendées strider mot
revolutionen, den man, som länge
betraktats såsom Frankrikes
störste skald och som från att i yngre
dagar i sina första »oden» ha
hem-bragt Bourbonerna och
restaurationen sin hyllning, därpå i sina
»ballader» besjöng den store kejsaren för
att sedermera i Les Orientales
åter-gifva sina intryck från det grekiska
frihetskriget, »rika skapelser af
ungdomsstolt fantasi i de varmaste och
mest strålande färger och former,
som redan antaga oändliga
proportioner». Dessa romantisk-lyriska
dikter följdes efter 1830 af bilder
och skildringar ur själslifvet:
»Höstbladen»; intryck af det politiska
lif-vet: »Skymningssångerna», ett
förhärligande af julirevolutionen, sånger, i
hvilka »tidens tvifvel, grafsångerna
öf-ver det inre och yttre lifvets
grundvalar genomklinga, men också ljuden
från Notre Dames mäktiga klocka
och tonerna från den halfmörka
domens majestätiska orgel tyckas
förkunna ett »Dies iræ». Efter denna första
storartade utveckling, som afslutas af
»De inre rösterna», Les voix intérieures, af
hvilken inledningsdikten på tidskriftens första
sida meddelas i fri öfversättning, och »Strålar
och skuggor», inträder en längre paus.
Skalden har måst gå i landsflykt, och familjesorger
ha drabbat honom. Först 1856 offentliggör
han sina »Contemplations», »tunga och länge
förarbetade själsintryck, i hvilka
skuggorna förtätats, de dystra, rufvande
tan-karne hopats, ungdomens blomma och dess
barn, glädjen, fälla sina blad och till och med
hoppet hotar försvinna». Nu står skalden
förvandlad midt i sin tids sträfvan och tro,
»medveten om en ny tid, den fria
jämlikhetens, om en ny rätt, arbetets och
armodets rätt». Ur sin landsflykt slungar
han mot Frankrikes Cæsar den bittra
libellen »Napoleon den lille», äfvensom
dikten »Les Chåtimcnts». a Le Legende
des sieclest tillhör äfven landsflyktens tid.
Återkommen till fäderneslandet efter det
andra kejsardömets fall, deltog den gamle
skalden i Frankrikes politiska lif. Efter
kommunen skref han sitt iLannce
ter-ribleo och siade om bättre tider af folkens
förbrödring och gudomlig rättvisa och
barmhärtighet äfven åt de förtryckta,
såsom han också gjort i sin stora roman:
»Samhällets olycksbarn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
