Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ha en föreställning om hvad det
är», sade hon, »men de ha ingen vår.
Jag tänkte så ofta på våren . . . Uet
är märkvärdigt hvad ni sofva länge
här. Man är tidigare i tropikerna.»
Hennes kinder hade färg och hon
visade ett glas med linea: »Det är
mitt verk. Jag har själf plockat dem.»
Han såg upp. »Så många?»
smålog han.
»Många? Hela luften är ju full af
lineor. Ja, det tycker jag, när jag hör
fågelsången. Det är som rankor af
klingande klockor, de tonerna.»
Hon strök de långa hårslingorna
från sin panna och han betraktade
hennes händer; det var något töfvande
stilla i deras vackra rörelser, och sakta
som hon gjorde allting böjde hon sitt
hufvud och andades in doften af
blommorna vid sitt bröst.
»Ja, men ... Är det icke bra sprödt,
det hela?» sporde han. »Jag tycker
när man kommer från tropikerna —».
»Tropikerna och fågelsången! Ni
skulle vakna därborta en morgon, så
fick ni höra. Det är en
häxsabbats-konsert af hesa papegojor, och
skriande flädermöss och kraxande korpar.
Jag skall aldrig glömma, när jag kom
till Singapore —.»
Hon tystnade och han såg på henne:
»Singapore . . . Det är som en dröm,
hela Orienten, åtminstone för dem,
som aldrig varit där.»
»Åh, för oss andra också. Man
kan vara så trött ibland, men
förtrollningen håller en fången trots allt.»
»Det finns ju folk, som aldrig vilja
resa därifrån», återtog han, men i
samma ögonblick for en skiftning öfver
hans ansikte. »Jag tänker på den där
Jansen, som öfvergick till
buddhismen —.»
»Jaså •— onkel Adriaan. Jag
träffade honom en gång i Colombo och
vi talade länge med hvarandra. Ni
vet att han var munk därborta?»
»Ja», nickade han. »Jag tycker det
låter så katolskt.»
Hon smålog: »Det finns verkligen
många likheter. De aflägga
kyskhets-löfte och förbinda sig att lefva i
fattigdom. En buddhistmunk får inte
komma sin hand vid något sådant som
pengar och allt hvad de äta är
allmosor. När de gå ut hålla de en
solfjäder af palmblad för ansiktet och de
se aldrig på en kvinna.»
»Hm ja», sade han. »För en munk
är det kanske det klokaste, men
annars . . . Inte har det där något med
en människas inre halt att skaffa, man
har ju hört ett och annat om
klosterordnar. Förlåt — ni är ju inte
katolik?»
»Nej . . . men katolicismen är inte
ensam om att förkunna försakelsens
lära, det gör buddhismen också och
de lefva därefter —»
»Munkarna?»
»Ja. Det finns ändå mycket starkt
och vackert i lifvet vid sidan om . . .
om allt annat», mumlade hon.
Han gick tyst. »Det starka och det
vackra», begynte han efter ett par
minuter, »tror ni det är i munklifvet man
får söka det, Martha?»
»Jag tror att det finns där», svarade
hon, »oftare, mycket oftare än man
föreställer sig. Om man inte trodde det
ellei visste det — det är något, som man
vet —- skulle det hvarken finnas höjder
eller djup, allt vore jämnadt med
jorden, och man måste, måste se
höjderna. »
»Ja, men när allt kommer omkring,
är människan väl ändå människa och —»
Han fullföljde icke meningen; det slog
honom att någon anfört detta samma
yttrande en kväll ungefär som om det
varit fråga om att hålla en spegel för
hans ögon. Då hade hans tankar gått
i en annan riktning, men om det fanns
något, som väckte en lust till
motsägelse inom honom, var det att se
begreppen jagas upp i en rymd af så
förtunnad luft att allt som var kött
och blod måste stanna på halfva
vägen. Den här lilla holländskan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
