Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisar detta att man är på
sömnak-tighetens sluttande plan, att man ej
djupare tänkt sig in i en sak, som dock
ej borde behandlas ytligt, att man vill
befallas och lyda på kommando ■—■ ett
tidstecken af ganska sorglig art.
Och ett sådant veto mot fria
människors yttranderätt, helst när det gäller
en fråga, som är en internationell
angelägenhet, där inga hänsyn till en
vitter areopags suveräna
maktfullkomlighet borde ifrågakomma — ett sådant
veto mot en moderat uttryckt protest
innebär en betänklig bismak af rädsla
och kryperi för de maktägande och
deras missbruk. Det är också
sorgligt, därför att det bevisar, att man
slår döförat till för det idealismens
excelsior, den sträfvan att finna det
högsta och bästa och hylla detta, som
utgör drifkraften för all andlig
ambition — så att säga själfva jordens salt.
Ett sådant motstånd mot det vittra
rösträttsstreckets utvidgande utanför ett
visst vittert sällskaps gränser vore dock
någorlunda förklarligt, om det afsåge
att betvinga en mot akademin farlig
strejk af några eller många af de
andliga arbetarna — om alltså akademin
vore en stor arbetsgifvare, som sattes
i fara att genom efterräkningar bli
reducerad till en fattig-institution, eller
en nolla utan inflytande. Visst icke
— så är det ej! Ingen fara hotar:
ingen förpliktelse föreligger, att af
tacksamhet mot uppoffrande välgärningar
tåla några maktöfvergrepp. Och dock
fordrar man en absolut underkastelse.
Detta är ett symptom hos
folkopinionen, som måste förskräcka vida mer än
den akademiska vis inertiæ. Det gällde
sannerligen här ej att bestrida Sully
Prud-hommes förtjänster som skald, det gällde
här att häfva principen: det bästa åt
de bästa, den stora belöningen åt den
store mästaren. Och tror man
verkligen, att någon af utlandets stora
kritiker skulle gå med på en åsikt, som
uppfattar det som ett landsförräderi
att utöfva kritikens rätt, där man an-
ser ett misstag begånget af en inhemsk
kritiker eller inhemsk areopag. Låt
oss då minnas, att en af Frankrikes
varmaste patrioter Alphonse Daudet i
sin roman om franska akademin, där
denna underkastades en närgången
kritik, alls ej af någon hänsyn till
fransk »gloire» lät sig af hållas från
att gissla denna franska institution
inför hela den bildade världen. Låt
oss vidare komma ihåg, att
Edmond de Goncourt genom ett
testamente stiftade en akademi, som hade
för afsikt att just i medveten
opposition mot franska akademin hylla mera
frisinnad vitter politik, hvilket mig
veterligen ej inom Europa väckte
uppmärksamhet som något attentat på
Frankrike eller den franska andan. Nej,
den fosterländskhet, som vill stifta
mun-korgslagar och följer som grundsats
regeln: »det är bra som det är», har
ingen kurs utanför en kälkborgerlig
och skråartad klick af chauvinister
i utlandet. Här har den besynnerligt
nog högre kurs, här omfattas den af
personer, som i andra afseenden hafva
större vyer, och detta förkunnande af
en noli-me-tangere-rätt för en i öfrigt
högt ärad institution skall, hoppas jag,
ej heller hädanefter komma att stå
oemot-sagdt, så länge vittert frisinne ännu
existerar här i landet. Angående
bedröflig-heten af det sakförhållande, att utöfvande
af fullt berättigad yttrandefrihet så ofta
stämplas som oppositionslust, har jag
ännu en sak på hjärtat, nämligen att
beröra en farlig sida i det svenska
lynnet, vår passivitet och vår ovilja mot
all slags polemik som en strid om
påf-vens skägg. Man ställer sig hög och
öfverlägsen mot hvar och en, som gör
sig till tolk för en opposition, ja,
äf-ven de, som hålla med opponenten i
sak, tala om honom som en besvärlig
krångel- och bråkmakare, på sin höjd
en välvillig entusiast, ty — och häri
ligger sakens farliga kärna — man går
och inbillar sig, när man ser en social
ledvrickning, en social förvändhet, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
