Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKOVISA.
Du är ej ung och jag ej ung,
— det är ej sörja värdt, —
men tag min visa du och sjung
hvad lifvet har oss lärt;
hur allting här i alltets ring,
som om vår själ sig snärt,
knappt gaf oss någonting
när allting kom omkring.
Hur hvarje år gaf hjärtat sår,
— det är ej sörja värdt, —
och alltid lade ett på bår
af det, som var oss kärt.
Här ha vi bo, men aldrig ro
och sorgen spår och tär,
och ingen månde tro
sig kunna fly dess klo.
Fast lågt till halt och tomt och kallt,
— det är ej sörja värdt, —
tar lifvet skönare gestalt
i hvad vi där begärt.
Hvar kärlek öm, hvar lyckodröm,
den har oss tärt och närt.
Sök guld i lifvets ström,
det göm och slammet glöm!
>
Du litet vann, jag mindre fann,
— det är ej sörja värdt, —
men var det ringa, ju minsann
blef det dess mera kärt.
Vi dikta om det lilla som
oss lifvet gifva kan
med många om och om,
sjung kära, kom o kom!
Erik Brogren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
