Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Konstantinopel synes åter
Tillståndet en tid ett utprägladt
skräck-på Balkan- välde ha härskat, medan
halfön. så väl från söder som från
norr inom det osmaniska
väldet hotande moln, antydande nära
förestående stormar, skockat sig. Sultanen, som
i sin misstänksamhet synes ha förlorat all
besinning och hvarje blick för
förhållandena, behärskas fullständigt af samvetslösa
gunstlingar, som, för att hålla sig själfva
uppe, underblåsa hans misstro och hålla
honom i ett tillstånd af ständig fruktan,
medan åter sultanens öfriga omgifning
darrar för hans själfhärskarenycker. Dessa
ha också under den förflutna månaden
skördat ett nytt offer i Chakir Pascha, en
broder till förre storvisiren Dschevad Pascha,
som midt i natten häktats i sin konak i
Primkipo och nu fått dela den gamle
marskalken Fuad paschas öde att förvisas och
interneras i någon aflägsen ort i det
turkiska riket.
Medan sålunda i sultanens omedelbara
närhet inga af rikets högst betrodde män
gå säkra, börjar Osmans gamla välde att
på det betänkligaste sätt vackla på sina
grundvalar. I Arabien ha sålunda
waha-biternas arftagare utvecklat den gröna fanan
och gifvit signalen till uppror. Med den
fanatism, som råder bland Arabiens
stammar, hvilka för öfrigt aldrig riktigt kunnat
fördraga turkarnes ok, kan man också
vara beredd på de svåraste förvecklingar.
Knappt mindre förvecklingar hota
emellertid sultanens makt från norr, där jäsningen
i Gammalserbien och Macedonien icke på
några villkor synes vilja upphöra, om den
också för en tid kan återhållas, tack vare
Österrikes och Rysslands förenade
bemödanden att hålla den Bulgariska regeringen
i tygeln. Men detta oaktadt råder en mer
eller mindre utpräglad anarki bakom
Ka-radaghs långa och höga bergvägg, som i
norr begränsar Uskubs slätt. I denna trakt
är upproret kroniskt, och alla försök, som
gjorts från Konstatinopel att göra slut på
detta tillstånd ha hittills misslyckats. Nu
ha lidelserna på nytt upplågat till följd af
mordet på mollahn Jekka från Ipek, de
nordliga albanesiska museimännens andlige
och världslige chef, som tillsammans med
sina båda handtlangare, muftin i Prischtina,
Mustapha Effendi, och röfvarhöfdingen
Suleiman pascha under de femton förgångna
åren nästan alldeles utrotat den kristna och
serbiska befolkningen i detta distrikt.
Enligt uppgifter, som göra anspråk på
tillförlitlighet, skulle den mördade mollahn till
sitt förfogande haft 30,000 martinigevär,
hvilket med andra ord betyder en ansenlig’
styrka till att föra ett guerillakrig. Mollah
Jekkas egentliga namn var Zeinel aga. Han
föddes i den albanesiska byn Krasnitsch
och blandade sig i en förfärlig strid mot
den ryktbare Begli Mehemet pascha. För
att försona sina synder företog han
därefter en vallfärd till Islams heliga orter,
och slog sig efter sin återkomst ned i Ipek.
där han gjorde sig till mollah och
förskaffade sig ett sådant anhang, att Porten ansåg
sig böra gifva honom en konkurrent- i
Becker beys person. Som emellertid Mollah
Jekka, allt medan han förföljde serber och
kristne, dref österrikisk politik på sitt
område, gaf detta Ryssland anledning till
klagomål 1893, och mollahn kallades till
Konstantinopel, sedan han haft den
fräckheten att på torget i Ipek mörda
monte-negrinska handlande och stjäla deras varor.
Då han vägrade att inställa sig, måste man
mobilisera fyra bataljoner och tre batterier
för att förmå honom till att efterkomma
sultanens inbjudning. Han fördes i kedjor
till Konstantinopel och stannade därstädes
i tre år. Då den macedoniska rörelsen
1896 blef hotande, utverkade det
albanesiska partiet i Yildizkiosken hans frihet, hvarpå
han återsändes till sin hemtrakt, där han
mottogs som härskare. De hedersbetygel
ser, som ägnades honom, afhöllo honom
emellertid icke från att, såsom förut,
ut-öfva sitt röfvarehandtverk och på allt sätt
förfölja och plåga de kristne. År 1899
sammankallade han i Ipek en församling,
som svor Abdul Hamid trohet och hyllade
honom, men detta hindrade alls icke
mollahn från att några månader efteråt göra
uppror, därför att sultanen icke hastigt nog
återkallade den misshaglige valin i Uskub,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
