Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. Florm av, foto.
H. R. BERNS.
marmor utföra sin Snöklocka’, och
mången tafla, som hedrar sin mästare, skulle
utan honom nog aldrig förskaffat sin
upp-hofsman lönen för hans möda. Jämte sitt
storartade mecenatskap fann Pontus
Fiir-stenberg äfven tillfälle att verka gagnande
i kommunens tjänst och var en verksam
medlem af styrelsen för Göteborgs
slöjdförenings’skola. äfvensom af dess museums
konstnämnd, liksom han äfven fungerade
såsom ordförande i Göteborgs
konstförening och därjämte utöfvade en stor
välgörenhet. I sitt testamente har han
rikligen doterat de inrättningar af alla slag,
för hvilka han under sin lifstid intresserade
sig.
Också en kulturexponent,
Gubben men af helt annat slag än den
Berns f storslagne mecenaten,
konstvännen och människovännen
i Göteborg har i Stockholm lämnat det
jordiska, i det att skaparen af Berns salong
vid Berzelii park, den gamle konditorn
Heinrich Robert Berns af tysk extraktion
lämnat det jordiska. Den äldre
generationen af Stockholmare, hvilkas födelseår
infaller under förra delen af förra
århundradet, torde nog från sin barndom erinra sig
det gamla fallfärdiga svarta plank, som
från då varande »Packartorget» —numera
Norrmalmstorg — sträckte sig längs högra
sidan af Hamngatan från Bianchinis låga
stenhus i hörnet till Trädgårdsgatan, där
nu framlidne prof. Bruzelius präktiga hus
står, ned till Nybron, som då för tiden
ännu icke ens var försedd med kaj.
Tittade man in genom de gapande hålen i
planket, möttes blicken af jäsande dypölar,
svarta tufvor af sopor och orenlighet och
en rik samling djurkadaver, som icke utan
skäl gaf stället det betecknande namnet
katthafvet». En dylik styggelse kunde
emellertid icke i längden få fortfara, huru
tålmodigt det gamla Stockholms invånare
än fördrogo ett i rik blomstring stående
»kommunalsvineri», alldeles i närheten af
stadens vackraste och centralaste platser.
Katthafvet försvann sålunda på
femtiotalet och där det funnits hade stadens fäder
nog god smak att anlägga den vackra
plantering, som efter Berzelii staty fått namn
af Berzelii park. Det var också här som
gubben Berns skulle uppslå sitt residens
och bjuda det nöjeslystna Stockholm en
förlustelselokal, som på sin tid till och med
kunde kallas storslagen. Berns salong —
den gamla nämligen — var hans skapelse,
där en tidtals verkligt framstående orkester
under direktör Meissners ledning började
arbeta på den musikaliska uppfostran af
Stockholms bredare lager, för så vidt dessa
för punsch och toddy voro tillgängliga
därför. Meissners orkester och Berns salong
ha också hos hvarje Stockholmare
sammanvuxit till oskiljaktiga begrepp, och huru
ofta försök sedermera gjorts att växla om
med underhållningen, har den gamla
Meiss-nerska orkestern i alla fall alltid stått som
nummer ett och varit den säkra tillflykten,
då andra tillställningar visat sig mindre
ekonomiskt gifvande. Gubben Berns, som
för många år sedan öfverlämnade sin affär
åt sin son, har nu gått hädan, men så
länge hans salong finnes, skall också hans
minne vara, och en kulturinsats gjorde
äfven han på sitt sätt. O. H. D.
I en kanske ej så aflägsen
Den första framtid, då möjligen de nu
till-praktiska gängliga bränslemedlen ej
län-solmaskinen. gre skola fylla behofvet, torde
problemet att tillgodogöra sig
solens enorma värmetillgång bli af stor
vikt. Som bekant var det just detta
problem, som mycket intresserade vår store
John Ericsson under hans sista år, och
lyckades det äfven honom att i
hufvud-dragen angifva en möjlig lösning på basis af
ett system af små speglar, som skulle samla
solstrålarne i en brännpunkt, i hvilken
befann sig, så att säga, en ångpanna, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
