- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
218

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diga reformarbete, som gick parallellt
med den historiske filosofen och
teoso-fen Vladimir Solovjevs försök att göra
hela kristenheten åter enhetlig,
försummades det rent estetiska på ett
betänkligt sätt: de senaste årtiondena
erbjödo i Ryssland en i det stora hela
tröstlös bild af skönlitteraturen såsom
en ensidigt moraliserande kulturmakt
å la Tolstojs märkliga »Uppståndelse»,
och icke ens Anton Tjechovs fina penna
mäktade bjuda Ryssland, hvad det
mest behöfde: luft och sol, lefnadslust
och handlingsmod. Ett bakslag måste
komma, och det kom tidigt nog:
redan 1892 blef författaremärket Maxim
Gorki eller, noga betecknadt,
Mak-sim Gorjkij genom den romantiska
tsi-genarberättelsen »Makar Tjudra»
bekant i Ryssland och vardt två år
senare erkändt såsom landets främste
novellist genom den ypperliga berättelsen
»Tjelkasj», som Korolenko publicerade
i sin tidskrift »Russkoje Bogatstvo.»

Gorki tog vid, där »Oblomov»
slutat: han kände också en viss ängslan
inför allt det komplicerade, som ligger
i den modärna kulturen med dess
sociala förpliktelser, men han dukade ej
under af trötthet och feghet. Han hade
ett hänsynslöst mod att presentera sig
själf och alla sina olyckskamrater i
klaraste solsken, äfven om himlen var
mulen; det fanns hos honom något af
»den breda naturen», oberörd af
stadens kvalm och konventionella
trivialitet; han häfdade såsom en äkta skald
lifvets heliga rätt genom att framföra
en dråplig serie naiva friluftsmänniskor,
och fast han själf är en vek, känslig
natur, röjde han intet medlidande med
dessa samhällets olycksbarn och
framställde dem ej i något idealiseradt ljus,
men gjörde dem ej heller till föremål
för ett sentimentalt beklagande. Han
var främmande för 60-talets ideella tro
på bildningens absolut uppfostrande
makt och förhöll sig kyligt mot
Solo-vjev-Tolstojs etiska fullkomlighetsideal.
Det enda, han hade gemensamt med

den gamle Tolstoj, var en stark misstro
mot den modärna kulturens förmenta
förträfflighet.

Men redan vid denna utgångspunkt
skilde sig Tolstojs och Gorkis
uppfattningar i rakt motsatt riktning. Den
filosofiske grubblaren på Jasnaja
Po-ljana försjönk i en asketisk altruism på
en religiös grund, som hade sina rötter
både i en halft orientalisk mysticism
och i en västerländsk praktisk
rationalism, under det att Gorki svärmar
för en epikureisk, romantisk egoism på
materialistisk botten. Då Tolstoj säger,
att kulturen fördärfvar människan och
framkallar en öfvermättnad, tycker
Gorki, att hon förslafvar oss, och att den
nuvarande kulturen alls icke är nog
för den alltid hungrande
människo-anden. Tolstoj predikar solidaritet,
plikt, rätt och renlefverne — Gorki
älskar den individuella friheten i
obegränsad mening, viljekraftens
suveränitet, den fysiska makten och
negerandet af den sedliga konvenansens
trånga lagar. Men den viktigaste
skillnaden mellan dem båda är dock den,
att Gorki är alltigenom skald, älskande
konsten för konstens skull, och såsom
sådan en subjektiv lyriker, hvaremot
Tolstoj i sin diktning sökt att strängt
hålla sig till en episk objektivitet,
äfven om det mängen gång grundligt
misslyckats.

Gorkis lif och diktning stå i det
intimaste samband med hvarandra. Han
föddes den 27 mars 1868 i Nizjnyj
Novgorod, den stora marknadsstaden
vid Volga, hos en färgaremästare Kasjirin,
hvilkens dotter Varvara olofligt gift sig
med en tapetserare från Perm vid namn
Maksim Savvatiev Pjesjkov. Han
kristnades till Aleksej, och den sedermera
så berömde gossens namn är sålunda
egentligen Aleksej Maksimovitj Pjesjkov
(Gorjkij, som betyder bitter, vardt hans
författarenamn, sedan äfven bibehållet
i det borgerliga lifvet, och af fadern
lånade han sitt nya förnamn). Fadern
dog i kolera såsom ångbåtskommis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:27:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1902/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free