- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
224

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

randet af dessa fantasier blir
skolläraren själf totalt virrig, och när doktorn
kommer på morgonen för att forsla
den sjuke till dårhuset, protesterar han
ursinnigt mot detta våld mot
»mästaren»: »För er är hvar och en tokig,
som vill andras lycka och räcker ut
handen till hjälp; som har varmt
medlidande och älskar de arma, i lifvet
förföljda och hetsade». — Äfven skol-

läraren intogs på dårhuset, där han
upprepade: »tala, mästare!» Och
»mästaren talade till lärjungen med sträng
harm om andens förföljelser och andens
lidanden, men med majestätisk
hänförelse om den allmänna frälsningens
tempel och med stolthet om sig själf,
den store läraren och profeten för de
i lifvet krossade.»

DEN LYCKLIGE HARMAL

SKISS AF TERSITES.

I.

» Ä ndtligen!» Harmai drog ett djupt
andedrag. Han försökte ord för
ord i tanken upprepa sin härskares
tal. »I åtta år har du tjänat mig
samvetsgrannare än någon annan —

Ännu skälfde han i knäna och
pannan brände, där han stött den mot
golfvet, medan Farao talade till
honom. Men i handen höll han de
heliga nycklarna.

Sandalerna hade han tagit af sig,
och hans steg tassade, när han
genomvandrade de väldiga, skumma
gemaken. Först när hans öga hunnit
vänja sig en smula, kunde han
urskilja väggarnas målningar, och de
tunga stenlejonen, som buro upp
pelarna, började visa honom tänderna
på båda sidor. Harmai genomfors af
en rysning af vällust, när han såg de
tunga, förgyllda stridsvagnarna, som
solens son tagit från assyrierna, de
stora bronskannorna, rundt kring hvilka

Hor med bågen i hand jagade sina
fiender i raseri, och framför allt de
vidunderliga gudaansiktena af guld
med ögon af rubiner och tänder af
glaspärlor, som hotfullt blickade ned
på honom, där han tassade fram som
en liten dvärg bland alla dessa
jätteskepnader. Han kände sig på en gång
outsägligt lycklig och outsägligt hemsk
till mods.

Här skulle han nu vistas hvar dag,
i dessa heliga salar, där alla Faraos
och hans förfäders samlade skatter
förvarades, och dit ingen skulle få
komma mer än han, undantagandes Farao
själf, en gång om året.

När Harmai kom hem till sin låga
hydda af ler, var han ännu djupt
upprörd. Sömnen smakade honom icke,
och när den ändtligen
slöt honom i sin famn,
var det blott för att
framkalla de bilder, som nyss
glidit förbi. Gyllne
urnor och rubinögon
blänkte emot honom från alla
sidor.

— Harmai hade icke
varit 20 år, när han
först kom i F araos tjänst,
och han var sålunda ännu
långt ifrån någon gammal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free