- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
234

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äger den. Redan under fosterlifvet kan
denna reparerande förmåga på
mångfaldigt sätt manifestera sig och gör
sig under dessa tidigare skeden af
individens lif i själfva verket mer
gällande än senare. Eller med andra
ord: under den enskilda individens
utveckling, under den s. k. ontogeneti
ska utvecklingen, är
regenerationsförmå-gan störst under de tidigaste
utvecklingsfaserna, då individen ännu står
elementarorganismen, ägget, cellen,
närmast, och aftager i omfång och styrka
i samma mån som organismens delar
allt mer specialiseras för sina
bestämda skilda uppgifter. En organism, som
under sitt fullt utvecklade tillstånd står
i —- såsom vetenskapsmannen uttrycker
sig — »fylogenetiskt» hänseende eller
med afseende på sin arts historiska
utveckling elementarorganismen, cellen,
närmast, såsom de encelliga och de lägst
stående flercelliga djuren, äger
jämförelsevis vida större
regenerationsförmå-ga, än den fullt utvecklade flercelliga
organism, hvars olika delar äro i mera
påfallande grad specialiserade för olika
uppgifter inom organismen i sin
helhet. Det är också alldeles
omisskänneligt, att sådana delar och väfnader, som
oftare äro utsatta för förstöring,
påfallande lätt regenerera. Så är
förhållandet t. ex. med huden hos de mest
skilda djurformer, så ock med
svansen hos ödlor, med svans och
extremiteter hos groddjur. I detta
sammanhang torde äfven kunna erinras
om den lätthet för regeneration, som
gör sig gällande efter s. k. autotomi
eller själfamputation, hvilket märkliga
fenomen man ofta är i tillfälle att
observera hos en del lägre
organiserade djur, såsom t. ex. hos vissa
kräftdjur. Den ofvan nämnde zoologen
Weismann söker orsaken till den
lätthet, med hvilken regenerationen
inställer sig i nyss nämnda och liknande
fall i vissa gynnsamma variationer, som
så småningom utbildat sig under
kampen för tillvaron. Ödlorna t. ex. be-

tjäna sig nämligen, som bekant, med
fördel af sin svans vid ställförflyttning,
men blifva också af sina fiender
uppfångade företrädesvis vid svansen.
Denna senare har därför också så
småningom blifvit så inrättad, att den lätt
kan af bry tas och åter fort regenerera.
Krabbor och andra kräftdjur utsättas
tvifvelsutan under sina ströftåg i
haf-ven ofta för skilda anledningar till
skador på sina fötter. Det är därför
dessa djur till stor fördel, ja ofta nog
kan deras lif blott därigenom räddas,
att de genom själfamputation kunna
göra sig kvitt sin angripna fot. Har
foten hos kräftdjur aflägsnats genom
själfamputation, d. v. s. har det
spontana aflossandet af foten från kroppen
skett på ett bestämdt för ändamålet
särskildt inrättadt ställe, regenererar den
snart. Har djuret åter på annat sätt
förlorat sin fot, skall denna senare ej
kunna ersättas med en ny.

Hvarje regeneration sker närmast
under formen af celldelning, och
utseendet och den kronologiska följden af
dess olika faser te sig i allmänhet
såsom de respektiva utvecklingsstadierna
under den normala utvecklingen.

Regenerationen utgår hos flercelliga
djur från väfnader eller celler, som
genom någon anledning blifvit
be-röfvade sitt naturliga grannskap. Den
börjar inom området af den åstad
komna defekten och väckes till lif
genom de nya och ovanliga
betingelser, som inverka på de rester af
resp. väfnader, celler eller cellgrupper,
som ligga defekten närmast. Dessa
betingelser kunna vara af mycket
växlande natur, såsom: upphäfvandet af
det förut verkande väfnadstrycket,
alterationer i väfnadssafters och blods
cirkulation med däraf betingade
förändringar i de nutritiva förhållandena med
ovanliga kemiska omsättningar och
retningar, modifieringar i de speciella
funktionella krafven etc. etc. Såsom
jag nyss antydde, utgår regenerationen
från resterna af de väfnader, som när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free