- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
236

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionsstumpen ett stycke af
armbågsbe-net eller af strålbenet på så sätt, att
stycket af detta ben fortfarande
sammanhängde med amputationsstumpen
förmedelst mjukdelarna. Genom dessa
operativa ingrepp åstadkom Barfurth
i själfva verket två eller flera
regene-rationshärdar, från hvilka en
superregeneration af en hand eller ett finger
utgick. Denna på experimentell väg
framkallade öfvertalighet af hand eller
finger, eller af s. k. hyperpodi eller
hyperdaktyli erinrar ej obetydligt om
liknande utvecklingsabnormiteter hos
däggdjur. Man har nämligen i en del
fall af öfvertaliga tår eller fingrar hos
sådana djur (så ock hos människor)
trott sig finna, att denna abnormitet
skulle vara betingad af de skador, som
sträng- och veckformiga missbildningar
å den fosterhinna, som ligger
fosterkroppen närmast, åstadkommit å
denna senare. Ja, enligt embryologen
Tor-nier skall ej blott ensidig hyperdaktyli,
utan äfven dubbelsidig och likformig
hyperdaktyli vara betingad af de
skador, dylika missbildningar utöfvat, skall
alltså uppstå under formen af en
superregeneration i Barfurths mening.

Af måhända än större principell
betydelse torde de experimentella studier
vara, som samme forskare Barfurth,
jämte andra anställt å grodlarvers och
vattenödlors svansar. Barfurth
genomskar nämnda kroppsdelar icke lodrätt,
utan så att snittytan vette antingen
snedt uppåt eller snedt nedåt. Den
svansspets, som regenererade efter en
sådan operation, utvecklade sig ej i
rak linje med den ursprungliga
svans-delen, utan bildade en större eller
mindre vinkel med denna senare, i det
att axeln för det regenererade stycket
städse ställde sig vinkelrätt mot den
gjorda snittytan. Denna
vinkelställning upphäfdes dock under den
fortskridande tillväxten af svansen genom
denna senares rörelser vid djurets
simmande samt genom organismens egen
ordnande inverkan. Vid en annan

serie experiment genombrände samme
forskare förmedelst en upphettad nål
den bakersta änden af ryggmärgen och
skadade därjämte lätt den under
ryggmärgen befintliga, i kroppens
längdriktning förlöpande cellsträng, som
benämnes »chorda dorsalis». Resultatet
af detta experiment blef en
regenerativ gaffeldelning af djurets svansända,
en »cauda bifida», i det att jämsides
med att det skadade svansstycket
tillväxte utvecklade sig från sårytan äfven
en andra svansända. Båda grenarna
af den sålunda gaffelformigt
omgestaltade svansen, innehöllo en »chorda
dorsalis» blodkärl, skelettmuskulatur
och ryggmärg. För att emellertid
denna sällsamma regenerationsform
skulle utbilda sig, fordrades såsom
ett oeftergifligt villkor, att vid det
operativa ingreppet med den
upphettade nålen ej blott ryggmärgen
genombrändes, utan att äfven
underliggande »chorda dorsalis» skadades, dock
hvarken för mycket eller för litet. De
nämnda experimenten äro i så måtto
af stor betydelse som de häntyda på,
att regenerationsproduktens natur i ej
oväsentlig mån kan betingas af den
åstadkomna defektens art.

Ett annat experiment är äfvenledes
värdt ett omnämnande, särskildt
därför, att dess resultat äro så sällsamma
och till följd däraf också gifvit
anledning till mycket stridiga tolkningar.
Detta experiment har ådagalagt, att om
man från vissa djurs ögon aflägsnar
linsen, hvilken »ontogenetiskt»
utvecklar sig ur det yttre »groddbladet» eller
från samma håll som hudens
epider-mis, densamma kan regenerera från
cellhinnan i ögats iris eller
regnbågs-hinna, alltså från ett derivat af
nervröret eller den rörformiga bildning, ur
hvilken hjärna och ryggmärg utveckla
sig. Den forskare, som mera
målmedvetet först utförde detta experiment, var
tysken Wolff. Hans meddelanden
väckte genast ett sällsynt stort
uppseende bland biologerna och lockade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free